Frågor och svar om penningpolitik

Vilka är Riksbankens huvuduppgifter?

Riksbankens huvuduppgifter är att värna om prisstabilitet och finansiell stabilitet.
 
Enligt riksbankslagen ska målet för Riksbankens verksamhet vara att upprätthålla ett fast penningvärde. Riksbankens tolkning av uppdraget är att inflationen mätt som den årliga förändringen av konsumentprisindex, KPI, ska vara 2 procent.

 

Riksbankslagen säger också att Riksbanken ska främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Enkelt uttryckt handlar det om att på olika sätt arbeta för att det finansiella systemet är stabilt och fungerar väl.

Vad är inflation?

Inflation innebär att priserna i ekonomin, den allmänna prisnivån, stiger.  Man får färre varor och tjänster för samma mängd pengar – pengarna minskar i värde. 

Hur mäts inflation?

Det vanligaste och mest kända måttet på inflation är förändringen i konsumentprisindex, KPI. Detta mått beräknas och publiceras varje månad av Statistiska centralbyrån, SCB. SCB ”köper” varje månad en korg av varor och tjänster som speglar konsumtionen i ett genomsnittligt hushåll. Genom att köpa samma varor och tjänster kan man studera hur stora prisförändringarna på varukorgen är.

Varför har Riksbanken ett inflationsmål?

Låg och stabil inflation skapar på olika sätt goda förutsättningar för en gynnsam ekonomisk utveckling. Om inflationen är låg och stabil minskar till exempel osäkerheten om framtida prisnivåer. På så vis blir det lättare för hushåll och företag att fatta bra ekonomiska beslut. Därmed ökar effektiviteten i ekonomin. 

Hur försöker Riksbanken uppnå inflationsmålet?

Riksbankens främsta verktyg för att påverka inflationen – bedriva penningpolitik – är reporäntan. Genom att bestämma nivån på reporäntan påverkar Riksbanken, via till exempel bankerna, de räntor som hushåll och företag möter när de lånar pengar. På så sätt kan Riksbanken påverka aktiviteten i ekonomin och i slutänden inflationen. Penningpolitiken verkar också genom andra kanaler. En ränteförändring kan till exempel påverka växelkursen och på så sätt priset på importerade och exporterade produkter.

Bryr sig Riksbanken bara om inflationsmålet?

Riksbankens uppgift är att hålla inflationen nära målet på 2 procent. Om trovärdigheten för inflationsmålet inte är hotad kan Riksbanken dessutom bidra till att minska variationerna i till exempel produktionen och sysselsättningen, den så kallade realekonomin. I vissa situationer kan det uppstå en konflikt mellan att stabilisera inflationen och att stabilisera realekonomin. Genom att i ett sådant läge låta det ta lite längre tid att föra tillbaka inflationen till målet kan Riksbanken bidra till att realekonomin utvecklas stabilare än den annars skulle ha gjort.

 

Däremot är det inte meningsfullt att sätta upp mål för produktionen eller sysselsättningen. Nivåerna för produktionen och sysselsättningen bestäms på lång sikt av ekonomins funktionssätt i stort och kan inte påverkas av penningpolitiken.

Hur resonerar Riksbanken när den fattar sina räntebeslut?

I korthet kan man säga att Riksbanken sätter den aktuella reporäntan, och lägger en prognos för dem framtida reporäntan, på ett sådant sätt att man stabiliserar prognosen för inflationen kring inflationsmålet och prognosen för resursutnyttjandet i ekonomin kring normal nivå. Med resursutnyttjande menas hur produktionsresurserna arbetskraft och kapital används. Ofta handlar det om att nå en rimlig kompromiss mellan stabilitet i inflationen och resursutnyttjandet. Det är hela tiden viktigt att penningpolitiken bedrivs på ett sådant sätt att trovärdigheten för inflationsmålet inte är hotad.

Varför publicerar Riksbanken en prognos för reporäntan?

Det är naturligt att Riksbanken presenterar sin syn på reporäntan – den variabel som Riksbanken själv direkt kan styra. Att Riksbanken publicerar sin prognos för reporäntan kan också ses som ett led i Riksbankens ambition att vara öppen och tydlig. Genom att prognoser och bedömningar publiceras blir det lättare att granska och utvärdera den penningpolitik som förts.

Varför ändrar Riksbanken sin prognos för reporäntan?

Genom att publicera en prognos för reporäntan vill Riksbanken underlätta för allmänheten och aktörerna på de finansiella marknaderna att förstå hur Riksbanken ser på penningpolitiken framöver. Men det är viktigt att inse att det är just en prognos och inget löfte om hur reporäntan kommer att sättas i framtiden. Det händer hela tiden saker i ekonomin som ändrar förutsättningarna för penningpolitiken. Då ändras också prognoserna för reporäntan framöver. 

Hur görs de prognoser som ligger till grund för beslut om reporäntan?

När Riksbanken gör sina prognoser för den ekonomiska utvecklingen har den ett antal olika redskap i sin verktygslåda. Det handlar om bedömningar som sakkunniga på olika områden gör, om teorier, historisk utveckling och olika modeller. Alla de här komponenterna är viktiga och kompletterar varandra.

 

Eftersom ekonomin är komplex tar Riksbanken hjälp av olika makroekonomiska modeller för att skapa en sammanhängande bild av hur ekonomin utvecklas och hur ny information som kommer in ska tolkas. Men modeller är bara förenklingar av verkligheten. De måste kompletteras med analyser och bedömningar av experter med viktiga insikter om verkligheten som modellerna har svårt att fånga.

Hur ser den process ut som leder till ett räntebeslut?

Besluten om reporäntan fattas av Riksbankens direktion som består av sex personer. Det gör man vid de penningpolitiska mötena. Det finns sex schemalagda penningpolitiska möten under ett år. Underlagen till de penningpolitiska mötena arbetas i huvudsak fram av tjänstemän i nära samarbete med direktionen. Processen från att en prognosomgång startar tills att ett räntebeslut fattas brukar i regel pågå i ungefär sex veckor, då prognosen successivt mejslas fram.

Dela

Senast granskad

Innehållsansvarig

Kontakta innehållsansvarig

Fyll i information

För att minimera automatiskt spam ber vi dig att svara på frågan i fältet nedan.

1 + 7 ?