Hur mäts inflation?

Det vanligaste och mest kända måttet på inflation är förändringen i konsumentprisindex, KPI. Detta mått beräknas och publiceras varje månad av Statistiska centralbyrån, SCB.

SCB ”köper” en korg av varor och tjänster varje månad. Genom att köpa samma varor och tjänster kan man studera hur stora prisförändringarna på varukorgen är. Eftersom kvaliteten på varorna kan ändras över tiden, som när en dators prestanda förbättras över tiden, försöker SCB uppskatta förbättringarnas värde och räkna bort dem från prisförändringarna.

 

Vad som ingår i korgen och hur stor betydelse olika prisförändringar får, beror på hur mycket hushållen köper av de olika varorna och tjänsterna. En vara eller tjänst som det köps mycket av får en större vikt än en vara eller tjänst som det köps lite av. Därmed får prisförändringar på en vara eller tjänst som det köps mycket av ett större genomslag på KPI än prisförändringar på en vara eller tjänst som det köps lite av.

KPIF – målvariabel för inflationsmålet

Ur penningpolitisk synvinkel är en nackdel med KPI att det påverkas direkt av styrränteförändringar. Dessa förändringar får via genomslaget på bostadsräntorna stora och direkta effekter på KPI som inte har med det underliggande inflationstrycket att göra. Sedan september 2017 använder därför Riksbanken KPIF, konsumentprisindex med fast ränta, som målvariabel för inflationsmålet. KPIF beräknas och publiceras av SCB på uppdrag av Riksbanken.

HIKP används för att kunna jämföra med länder inom EU

Ett annat relativt välkänt mått på inflation är det harmoniserade indexet för konsumentpriser, HIKP. HIKP försöker mäta ungefär samma sak som KPI, samtidigt som man försöker använda likartade (harmoniserade) metoder i de olika länderna inom EU-området. Syftet med indexet är också att det ska kunna användas för jämförelser av inflationen mellan länderna. Metoderna som används för att beräkna HIKP skiljer sig i vissa fall från metoderna för att beräkna KPI. Varken räntor eller bostadspriser ingår i HIKP. Måttet ligger därför ofta nära KPIF, som exkluderar den direkta effekten av förändrade räntesatser för bolån.

Vad är underliggande inflation?

Inflation betyder att den allmänna prisnivån stiger. Men KPI väger samman prisökningar på olika varor. Därför kommer prisökningar på enskilda varor, till exempel olja, medföra att KPI stiger. Man brukar också avse en varaktig förändring i prisökningstakten när man talar om inflation. Men KPI stiger om till exempel momsen höjs. För att åtgärda dessa ”problem” med KPI är det därför vanligt att man rensar bort en del prisförändringar från KPI. Detta brukar kallas för underliggande inflation eller kärninflation, dvs. den mer varaktiga eller trendmässiga inflationen.

 

Inget enskilt mått är i alla lägen det mest relevanta för att spegla utvecklingen av den underliggande inflationen och Riksbanken studerar därför flera olika mått, bland annat Trim85 och Und24 (se vidare Underliggande inflation). Då inflationsmålet gällde KPI-inflationen hade vissa mått en speciell status i Riksbankens penningpolitiska analys, nämligen de som rensade bort den direkta effekten av Riksbankens egna ränteförändringar. Ett sådant mått var KPIX. Det ersattes av KPIF 2008. Eftersom KPIF i praktiken har varit viktigare för penningpolitikens utformning än KPI och för att förtydliga kommunikationen av penningpolitiken tog Riksbanken under 2017 steget att även formellt byta målvariabel från KPI till KPIF.

Läs även

SCB:s webbplats kan du läsa mer om KPIF, KPI och de andra inflationsmåtten och även ladda ned historiska data.

Ja Nej

Senast granskad

Innehållsansvarig

Kontakta innehållsansvarig

Fyll i information

För att minimera automatiskt spam ber vi dig att svara på frågan i fältet nedan.

1 + 7 ?