Sammanfattning från Internationella valutafondens vårmöte 25 april 2009
Den 25 april träffades Internationella monetära och finansiella kommittén (IMFC) – i samband med IMF:s och Världsbankens återkommande vårmöten. I den svenska delegationen ingick riksbankschef Stefan Ingves och finansminister Anders Borg.
Syftet med IMFC:s möten var att diskutera aktuella internationella frågor inom IMF:s ansvarsområde samt att ge vägledning för institutionens verksamhet. Hur Sverige ser på IMF beslutas i samråd med den valkrets av nordisk-baltiska länder där vi ingår.
Under IMFC-mötet diskuterades framförallt följande frågor:
Det världsekonomiska läget och aktuella policyfrågor
IMF:s chefsekonom Olivier Blanchard förutspådde att världsekonomin skulle återgå till att ha en positiv tillväxttakt redan fjärde kvartalet i år och sedan fortsatt positiv men svag tillväxt år 2010. Detta kräver dock att länder vidtar nödvändiga åtgärder för att återställa stabiliteten i det finansiella systemet. IMFC underströk fondens centrala roll i krishanteringen och välkomnade de reformer som gjorts för att anpassa fondens ”verktygslåda” så att den bättre ska kunna möta medlemsländernas behov. Bland annat så har IMF inrättat en ny flexibel utlåningsfacilitet, FCL, som flera länder redan ansökt om att få använda däribland Mexico, Polen och Colombia.
IMF:s finansiering
Den kraftigt ökade efterfrågan på lån från valutafonden ställer krav på resurser. Inför mötet fanns redan kortfristiga bilaterala åtaganden om att låna ut 250 mrd USD till IMF, vilket innebär en fördubbling av fondens utlåningskapacitet. De största långivarna är EU och Japan, vilka åtagit sig att låna ut 100 mrd USD vardera. Avsikten är sedan att de kortfristiga låneåtagandena tillsammans med ytterligare bidrag ska omvandlas till mer långfristiga lån inom ramen för det så kallade New Arrangements to Borrow, eller NAB(se nedan). Målet är att tiodubbla NAB:s resurser från 50 till 500 miljarder USD.
NAB=IMF:s ”reservtank” för utlåning
I samband med IMFC anordnades även ett möte om NAB. NAB kan sägas vara IMF:s ”reservtank” för utlåning när de egna resurserna inte räcker till. Utöver de tjugosex länder och institutioner som redan är medlemmar i NAB så inbjöds för första gången även de G20-länder som ännu inte är med i NAB till mötet. Detta för att möjliggöra en utökning av givarkretsen. Många länder ställde sig positiva till att överväga nya bidrag för att stärka fondens resurser.
Något som inte formellt var på agendan men som ändå nämndes i flera inlägg från ministrarna var frågan om fondens styrning och medlemsländernas representation. Anders Borg, som representerade den nordisk-baltiska valkretsen under IMFC-mötet, framförde att de beslut som påverkar den breda medlemskretsen också måste diskuteras i ett forum där alla länder är representerade. I dag förs det viktiga och beslutsgrundande diskussioner i informella grupperingar. Det innebär att ett flertal länder som bidrar finansiellt till IMF:s verksamhet inte ges ett rimligt inflytande. Den nordisk-baltiska valkretsen består av såväl länder som får stöd från fonden som länder som bidrar väsentligt till fondens resurser och måste därför ges möjlighet att påverka när viktiga beslut diskuteras. IMF som representerar hela 185 länder är den naturliga mötesplatsen för diskussioner som rör den globala ekonomins funktionssätt och den ekonomiska situationen. Flera efterföljande talare uttalade sitt stöd för detta.
