Penningpolitiken i Sverige

Skriften "Penningpolitiken i Sverige" beskriver bankens penningpolitiska mål och strategi så som den formulerades i juni 2010.

 

Inflationsmålet formulerades 1993 och strategin för penningpolitiken har sedan dess utvecklats gradvis som ett resultat både av praktiska erfarenheter i Sverige och andra länder och av nya rön inom forskningen.

 

Det främsta syftet med strategin är att förklara hur Riksbanken i sin räntesättning tar hänsyn både till inflationsutvecklingen och den realekonomiska utvecklingen.

Sedan september 2017: KPIF målvariabel för penningpolitiken

Sedan september 2017 använder Riksbanken KPIF, konsumentprisindex med fast ränta, som målvariabel för penningpolitiken. Målet är att den årliga förändringen i KPIF ska vara 2 procent, det vill säga samma nivå som tidigare gällt för konsumentprisindex, KPI.

 

Från september 2017 använder Riksbanken ett variationsband för att på ett enkelt sätt illustrera att penningpolitikens möjligheter att detaljstyra inflationen är små och att inflationen normalt varierar kring inflationsmålet. Variationsbandet, som sträcker sig mellan 1 och 3 procent, fångar ungefär tre fjärdedelar av utfallen för KPIF-inflationen sedan mitten av 1995. Variationsbandet påverkar inte utformningen av penningpolitiken, utan är endast till för att illustrera att inflationen normalt varierar. Riksbanken strävar hela tiden efter att inflationen ska nå 2 procent oavsett om den i utgångsläget ligger innanför eller utanför variationsbandet.

Datum Rubrik
Penningpolitiken i Sverige 278 kB