Vad gör vi om det uppstår en finanskris?
Finansiella kriser kan orsaka stora samhällsekonomiska kostnader. En kris kan försämra det finansiella systemets möjlighet att tillhandahålla tjänster inom betalningsförmedling, riskhantering, sparande och finansiering. Det kan i sin tur få negativa effekter på tillväxten i den reala ekonomin. Därför är det främsta syftet med Riksbankens analys av hoten mot stabiliteten i det finansiella systemet att förebygga att det uppkommer allvarligare kriser i finanssektorn. Men man kan knappast utesluta att finansiella kriser uppstår i framtiden.
I början av 1990-talet hade statsmakterna inga förberedda rutiner för att hantera den kritiska situation som då uppstod i den svenska banksektorn. I stället fick statens hantering av bankkrisen till stor del improviseras. De statliga åtgärderna för att hantera bankkrisen var omfattande och inkluderade såväl kapitalinjektioner som likviditetsstöd. Med facit i hand kan vi se att de slutliga direkta kostnaderna för skattebetalarna av krisen blev förhållandevis måttliga. Att utgången inte blev värre berodde delvis på en rad samverkande lyckosamma omständigheter. De indirekta kostnaderna i form av minskad tillväxt exempelvis till följd av sämre tillgång till finansiering av konsumtion och investeringar är svårare att mäta. Men flera internationella studier av bankkriser tyder på att de indirekta effekterna ofta är betydligt större än de direkta skattemässiga effekterna.
För att mildra effekterna av en eventuell framtida finanskris är det viktigt att ha en god krisberedskap. En krissituation kan uppstå oväntat och ha ett snabbt spridningsförlopp till övriga delar av det finansiella systemet. Vid ett krisutbrott gäller det bland annat att snabbt kunna upprätta effektiva kommunikationskanaler och att ha en klar arbetsfördelning mellan myndigheter.
Vad gör Riksbanken?
Riksbanken är den myndighet som har möjlighet att ge nödkredit till finansiella företag som hamnat i likviditetsproblem. Detta ger Riksbanken en potentiell nyckelroll vid en finansiell krissituation. Man brukar tala om att Riksbanken i sådana fall agerar ”lender of last resort”. Möjligheten att lämna nödkredit kan visserligen vara ett viktigt medel för att förhindra spridningen av en finansiell kris, men den kan även leda till oönskade effekter på bankernas riskbeteende – om bankerna tror att de alltid kommer att kunna låna av Riksbanken kan det bli mindre viktigt för dem att själva hantera sina risker väl. Det är därför viktigt att sådana åtgärder inte vidtas i onödan och att rutinerna och villkoren för likviditetsstöd är väl genomtänkta.
Finansiella företag agerar alltmer över nationsgränserna. Det är mot denna bakgrund viktigt att centralbanker och tillsynsmyndigheter i olika länder utvecklar samarbetet kring krishantering, beredskap och tillsyn.
Nedan hittar du länkar till ett antal dokument som berör Riksbankens krisberedskap.