E-kronaprojekt, rapport 2

Digitala centralbanksvalutor är ett nytt och relativt outforskat område som flera centralbanker i världen idag analyserar. Att ta ställning till om Sverige ska introducera e‐kronor kommer att ta tid. Analysen behöver fortsätta så att vi ökar våra kunskaper om konsekvenserna och effekterna av en e‐krona. Samtidigt behöver tekniska lösningar tas fram för att en e‐krona ska kunna utvecklas och testas. Projektet föreslår i denna rapport att Riksbanken börjar utforma en teknisk lösning för en e‐krona för att kunna pröva vilka lösningar som är användbara och möjliga att förverkliga. Därutöver föreslår projektet att Riksbanken tar fram förslag på lagändringar som behövs för att tydliggöra Riksbankens mandat och en e‐kronas legala ställning.

Användningen av kontanter fortsätter att minska

Enligt Riksbankens undersökning från 2018 betalade endast 13 procent med kontanter vid sitt senaste köp. Motsvarande siffra 2010 var 39 procent. I takt med att fler konsumenter föredrar elektroniska betalningar kommer det på sikt inte längre att vara lönsamt för handlare att ta emot kontanter. Om utvecklingen fortsätter kan Sverige inom ett par år befinna sig i ett läge då kontanter inte längre är allmänt accepterade av hushåll och handlare.

Staten behöver ha en roll på betalmarknaden

Staten har sedan länge försett allmänheten med sedlar och mynt att använda vid betalningar. Kontanter har haft allmänhetens förtroende och underlättat handeln med varor och tjänster. Dagens digitala betalningsmarknad gör att vi står inför en ny situation där alla betalningsmedel som allmänheten har tillgång till ges ut och kontrolleras av privata aktörer. Om staten, via centralbanken, inte har några betaltjänster att erbjuda som alternativ på den starkt koncentrerade privata betalningsmarknaden kan det medföra att konkurrensen minskar, att betalningssystemet blir mindre stabilt och att vissa grupper får svårt att göra betalningar. I förlängningen kan det även betyda att den grundläggande tilliten till det svenska penningsystemet riskerar att minska. Några av dessa problem skulle kunna motverkas eller mildras av en e‐krona.

Vad kan en e‐krona ge?

E‐kronan skulle kunna bli en modern krona i elektronisk form som kompletterar kontanter i fysisk form. Allmänheten skulle då ha fortsatt allmän tillgång till centralbankspengar. E-kronan skulle också kunna stärka beredskapen. Den privata marknaden kan nämligen inte förväntas ta hela ansvaret för att betalningar fungerar i krissituationer. Vid allvarliga kriser när de privata betalningssystemen inte fungerar skulle en e‐krona fungera som ett alternativt system och på så sätt ökar stabiliteten i betalningssystemet som helhet. E‐kronan skulle därmed bidra till att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

E‐kronan skulle kunna erbjuda en konkurrensneutral infrastruktur som betaltjänstleverantörer kan ansluta sig till om de vill erbjuda tjänster till hushåll och företag. På så vis kan konkurrensen öka, innovationer gynnas och allmänhetens avgifter sannolikt bli något lägre.

Det finns idag grupper i samhället som upplever problem när kontantanvändningen minskar eftersom de av olika anledningar har svårt att använda digitala betalningslösningar. Det kan röra sig om äldre, funktionshindrade eller personer som av olika skäl inte har tillgång till andra betalningsinstrument än kontanter. Eftersom det inte kan förväntas att den privata marknaden fullt ut ska ta på sig uppgiften att hjälpa dessa personer kan staten välja att ta ett ökat ansvar för dessa grupper. Detta skulle exempelvis kunna ske genom att utforma en enkel och användarvänlig e‐krona eller genom att lagstifta och reglera så att den privata sektorn blir tvungen att ta ett större ansvar.

E‐kronan – värdebaserad eller kontobaserad

E‐kronor kan beskrivas som svenska kronor som antingen kan hållas på ett konto hos Riksbanken (kontobaserade) eller lagras lokalt på exempelvis ett kort eller i en app i mobilen (värdebaserade). Båda typerna av e‐kronor förutsätter att det finns ett bakomliggande register så att det går att bokföra transaktioner och säkerställa vem som är rättmätig ägare till de digitala kronorna. Detta medför att digitala transaktioner med e‐kronor kommer att vara spårbara.

För att det ska vara praktiskt möjligt att använda e‐kronor vid köp online eller i fysisk butik behöver e‐kronaplattformen, där det bakomliggande registret för e‐kronor finns, samverka med en rad andra system och aktörer. Banker och andra företag behöver exempelvis kunna ansluta sig till e‐kronaplattformen för att kunna utveckla och erbjuda betaltjänster till hushåll och företag. Det behöver även finnas system som möjliggör penningtvättskontroller samt en koppling till ett avvecklingssystem för att e‐kronor ska kunna flyttas in och ut från plattformen.

Juridiskt sett klassas en värdebaserad e‐krona som en e‐peng, medan en kontobaserad ekrona kan liknas vid inlåning. E‐kronor skulle kunna erbjudas på samma sätt som kontanter erbjuds idag och vara brett tillgängliga för hushåll och företag (oavsett hemvist). En ansökan om att öppna ett e‐kronakonto skulle dock behöva prövas utifrån fastställda regler och villkor precis som när man öppnar ett bankkonto hos någon av de privata bankerna.

Projektets bedömning är att introduktionen av en e‐krona är förenlig med Riksbankens uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. E‐kronans utformning påverkar dock behovet av ändringar i riksbankslagen. En värdebaserad e‐krona anses vara förenlig med riksbankslagen, men för att Riksbanken ska ha ett tydligt mandat att ge ut en kontobaserad ekrona behöver lagen anpassas. Projektet föreslår att Riksbanken påbörjar en utredning som tar fram konkreta förslag på vilka ändringar som behöver göras för att Riksbanken ska ha ett sådant tydligt mandat.

Efterfrågan på e‐kronor avgör konsekvenserna för penningpolitiken och den finansiella stabiliteten

Hur penningpolitiken och den finansiella stabiliteten påverkas av e‐kronan beror på hur stor efterfrågan på e‐kronor blir. Efterfrågan beror i sin tur på hur e‐kronan utformas. Slutsatsen i rapporten är att om e‐kronan skulle få en stor efterfrågan och vara allmänt tillgänglig skulle det vara fördelaktigt att kunna styra efterfrågan. Ränta skulle i det fallet vara ett av flera möjliga verktyg för att begränsa eventuella negativa effekter på penningpolitikens genomslagskraft och den finansiella stabiliteten.

Om efterfrågan skulle bli liten skulle effekterna på det finansiella systemet bli små. Möjligen skulle bankerna få lite mindre inlåning och därför behöva skaffa en lite större andel marknadsfinansiering. I tider av finansiell oro, då allmänheten kan önska ta ut stora värden från svaga banker, skulle e‐kronan göra flykten från banksystemet till statligt garanterade pengar både enklare och snabbare än en traditionell flykt från banksystemet till kontanter. Riksbanken har dock redan verktyg för att kunna hantera sådana situationer om de skulle anses riskera den finansiella stabiliteten.

Projektet föreslår att Riksbanken bygger en teknisk lösning för en värdebaserad e‐krona

Projektet föreslår att Riksbanken inleder ett pilotarbete för att ta fram en eller flera möjliga tekniska lösningar för ett heltäckande e‐kronakoncept som ger Riksbanken ökad handlingsfrihet och kunskap inför ett beslut om att ge ut eller inte ge ut en e‐krona. Fokus föreslås ligga på att ta fram en e‐krona som utgör ett förbetalt värde (elektroniska pengar) utan ränta och med spårbara transaktioner. En kontobaserad e‐krona kräver samordning med andra myndigheter. Det är därför rimligt att ett eventuellt e‐kronasystem för kontobaserade kronor byggs i samförstånd, och kanske till och med tillsammans, med andra myndigheter. En svensk hållning kring digitaliseringen på betalningsmarknaden bör också tas fram. Projektet föreslår att Riksbanken initierar ett myndighetsöverskridande samtal i denna fråga.