Transaktionsbaserad referensränta

Riksbanken kommer att börja publicera en ny transaktionsbaserad referensränta på den kortaste löptiden i svenska kronor. I januari 2021 kommer Riksbanken att inleda en testperiod då en preliminär referensränta kommer att publiceras. Den officiella referensräntan kommer att börja publiceras efter den avslutade testperioden.

Riksbanken kommer att börja publicera en ny transaktionsbaserad referensränta på den kortaste löptiden i svenska kronor. Referensräntor fyller en viktig funktion i det finansiella systemet. De används av en rad olika aktörer på de finansiella marknaderna och gör det möjligt att i hög grad standardisera prissättningen av finansiella produkter. Det pågår för närvarande ett omfattande arbete med att ta fram nya, transaktionsbaserade, referensräntor världen över.

Riksbanken kommer att beräkna, publicera och administrera den nya transaktionsbaserade referensräntan. Beräkningen av referensräntan bygger på data om transaktioner på den svenska penningmarknaden som Riksbanken sedan oktober 2019 samlar in i syfte att ge Riksbanken underlag för utvärderingen av genomförandet av Riksbankens penningpolitik.

I december 2019 beslutade Riksbanken att börja beräkna och publicera en ny referensränta på den kortaste löptiden (over-night, O/N). Riksbankens beslut att börja beräkna och publicera en ny referensränta föregicks av en remiss med positivt gensvar från samtliga respondenter.

I oktober 2020 skickade Riksbanken ut ytterligare en remiss och bjöd in externa intressenter att ge synpunkter på utformningen av den nya referensräntan.

I november 2020 beslutade Riksbankens direktion om utformningen av den nya referensräntan.

I januari 2021 kommer Riksbanken att inleda en testperiod då en preliminär referensränta kommer att publiceras. Den officiella referensräntan kommer att börja publiceras efter den avslutade testperioden.

Den ränta som Riksbanken i dag benämner referensränta och som fastställs en gång per halvår berörs inte.

Frågor och svar om Riksbankens nya referensränta

Riksbankens roll som administratör av en ny transaktionsbaserad referensränta

Varför tar Riksbanken fram en transaktionsbaserad referensränta?

Referensräntor fyller en viktig funktion i det finansiella systemet i Sverige och i andra länder. De används av en rad olika aktörer på de finansiella marknaderna och gör det möjligt att i hög grad standardisera prissättningen av finansiella produkter. I ljuset av den globala finanskris som bröt ut 2008 och den manipulation av referensräntan LIBOR som uppdagades 2012, skadades förtroendet för traditionella referensräntor. Det har gett upphov till ett omfattande internationellt reformarbete för att ta fram alternativa, transaktionsbaserade, referensräntor. I många länder har just centralbankerna tagit på sig ansvaret för att ta fram dessa räntor och i december 2019 beslutade även Riksbanken att ta på sig ett sådant ansvar. Att centralbanken tillhandahåller en referensränta kan påverka trovärdigheten för räntan på ett positivt sätt.

Vad betyder det att Riksbanken blir ”administratör” för en transaktionsbaserad referensränta?

Att Riksbanken blir administratör för den transaktionsbaserade referensräntan innebär att Riksbanken tar ansvar för att organisera och strukturera (i) insamling av transaktionsdata, (ii) beräkning och publicering av räntan, samt (iii) upprätta en övervakningsfunktion som är i linje med relevanta och tillämpliga delar av Iosco-principerna för finansiella referensräntor. Iosco-principerna är en uppsättning internationella standarder som utgör ett ramverk för bland annat referensräntor.

Även interbankbaserade referensräntor, så kallade IBOR (eng. InterBank Offered Rate), har en administratör som garanterar dess kvalité och som beräknar och publicerar dessa räntor. Privata administratörer av referensräntor inom EU måste uppfylla kraven i EU:s benchmarkförordning.

Vilka förberedelser krävs för att Riksbanken ska kunna publicera en transaktionsbaserad referensränta?

Det är viktigt att den preliminära referensräntan kommer ut och börjar publiceras i en tid då marknaden och andra relevanta användare har tid och möjlighet att både granska och återkoppla till Riksbanken om räntan, ramverket, publiceringsmetoder och andra strukturer och system innan Riksbanken börjar publicera den officiella räntan. Men det är också viktigt att den preliminära transaktionsbaserade referensräntan inte dröjer allt för länge då den internationella utvecklingen nu går ganska snabbt och det finns ett starkt behov av att en sådan ränta även finns tillgänglig i Sverige.

Iosco-principerna ger vägledning om bland annat metod för att beräkning av referensräntan, kvalitéten på data som referensräntan baseras på, och övervakningen av referensräntan. Det är därmed många delar som behöver vara på plats inför publicering av referensräntan, utöver själva beräkningsmetoden. Testperioden är viktig i och med att den möjliggör kvalitetssäkring och tester för administratören av den infrastruktur som krävs för att tillhandahålla en referensränta.

Finns det regler eller principer som rör denna typ av referensräntor och dess administratörer?

2013 publicerade den internationella organisationen för värdepapperstillsyn, Iosco, 19 principer för finansiella referensvärden, vilket inkluderar transaktionsbaserade referensräntor. Principerna omfattar bland annat vilka data som bör ligga till grund för beräkningar av en referensränta, hur dokumentationen och transparensen kring beräkningarna bör se ut, samt vägledning om hur administratörens interna övervakning bör utformas. De centralbanker som redan tillhandahåller referensräntor har valt att utvärdera sig själva mot Iosco-principerna. I likhet med andra centralbanker avser Riksbanken att följa principerna i relevanta och tillämpliga delar, och utvärdera sig mot dem. Utöver detta avser Riksbanken att, i likhet med andra centralbanker, säkerställa att relevanta intressenter och användare ges möjlighet att genom en etablerad kanal utgöra en rådgivande funktion till Riksbanken som administratör.

Inom EU trädde den så kallade benchmarkförordningen i kraft 2018. Genom förordningen ställs det krav både på de banker som rapporterar in data och på de administratörer som baserat på inrapporterad data beräknar och publicerar en referensränta. I de fall det är en centralbank som är administratör av en referensränta är de uttryckligt undantagna från benchmarkförordningen. I stället har de flesta centralbanker som i nuläget tillhandahåller referensräntor valt att följa och utvärdera sig själva i enlighet med Iosco-principerna.

Underliggande data och beräkning – Riksbankens förslag till ny referensränta

Varför beräknas och publiceras referensräntan dagen efter att transaktionerna som ligger till grund för den äger rum?

För att beräkna räntan behöver Riksbanken samla in transaktionsdata från rapportörerna. Rapportörerna skickar in data vid dagens slut, när alla dagens transaktioner har bearbetats i deras respektive interna system. I och med att transaktionsdata även behöver kvalitetsgranskas är det inte möjligt att publicera tidigare än morgonen efter transaktionsdagen. Detta är i linje med hur det fungerar för andra internationella referensräntor och för nuvarande Stibor.

För att säkerställa att alla system, rutiner och processer förknippade med att säkerställa kvalitén på de ingående transaktionerna och beräkningen av referensräntan fungerar på ett tillfredsställande sätt föreslår Riksbanken  att ha en senare publiceringstidpunkt (kl. 11:00) under testperioden. Efter testperioden har Riksbanken som ambition att tidigarelägga publiceringstidpunkten.

Vilket transaktionsunderlag kommer att ligga till grund för beräkningen av den transaktionsbaserade referensräntan?

Sedan oktober 2019 samlar Riksbanken in information från sina penningpolitiska motparter om transaktioner i SEK med en löptid upp till 10 dagar. Riksbanken jobbar kontinuerligt med att kvalitetssäkra och analysera dessa data, som till vissa delar kommer att ligga till grund för beräkningen av den nya transaktionsbaserade räntan. I detta arbete har Riksbanken en tät dialog med rapportörerna via både webbinarier och bilaterala möten. I detta arbete ingår även att utveckla system och identifiera krav för att validera och kvalitetssäkra data hos både rapportörer och Riksbanken.

Varför baseras referensräntan endast på transaktioner som resulterar i inlåning hos rapportörerna, enligt Riksbankens förslag?

Den nya referensräntan bör reflektera bankernas finansieringskostnader i svenska kronor på den allra kortaste löptiden. Det är dessutom den mest likvida marknaden på den kortaste löptiden i termer av antal transaktioner och transaktionsvolymer. Det blir därmed naturligt att basera referensräntan på denna typ av transaktioner. Därtill blir en sådan referensränta både robust och representativ för den underliggande marknaden.

Vilka krav ställer Riksbanken på rapportörerna av transaktionerna för att säkerställa att underlaget är korrekt?

Rapportörerna har en skyldighet att rapportera in korrekt och relevant transaktionsdata, vilket regleras via Villkoren för RIX och penningpolitiska instrument. Inom ramen för denna skyldighet ingår bland annat att ha processer och rutiner som säkerställer att transaktionsdata är korrekt. Rapportörerna följer de riktlinjer för inrapportering som finns samlade i en användarhandledning för rapportörerna. Därtill arbetar Riksbanken nu med att utforma och implementera egna system för att validera och kvalitetssäkra inrapporterade transaktioner på daglig basis.

Hur säkerställer Riksbanken att transaktionsunderlaget inte manipuleras av rapportörerna?

Riksbanken gör löpande kontroller på transaktionsunderlaget och ställer krav på hur och när transaktionsunderlaget ska rapporteras in. Därtill måste transaktionsunderlaget som ingår i beräkningen av referensräntan uppfylla vissa robusthetskrav så att risken för eventuell manipulation minskas så mycket som möjligt. Riksbanken kommer att utföra dagliga kontroller för att säkerställa transaktionsunderlagets kvalité innan publicering. I denna process kommer uppföljning att ske i direkt kontakt med rapportörerna. Dessutom utförs löpande utvecklingsarbete för att förbättra dessa kontroller. Riksbanken kommer även att etablera en intern övervakningsfunktion som bland annat följer upp att Riksbanken i egenskap av administratör har en metod och arbetssätt (rutiner) för att kontrollera transaktionsdata.

Vilka robusthetskrav ställer Riksbanken på transaktionsunderlaget?

För att säkerställa att transaktionsunderlaget är representativt för den underliggande marknaden och att det är robust nog i termer av transaktionsvolym och antal rapportörer, samt för att minska risken för eventuell manipulation av referensräntan används ofta några typer av robusthetskrav. Dessa robusthetskrav för transaktionsunderlaget avgör huruvida det är lämpligt att beräkna referensräntan enligt normal beräkningsmetod. De syftar till att skapa förtroende för referensräntan. Det är dock samtidigt också viktigt att kraven inte är för högt ställda och så att de istället medför att en alternativ beräkningsmetod måste användas alltför ofta, vilket riskerar att få motsatt effekt och undergräva förtroendet för referensräntan. 

För den svenska marknaden har Riksbanken identifierat tre robusthetskrav som är relevanta för beräkningen av referensräntan. Därför föreslår Riksbanken att följande tre kriterier måste vara uppfyllda för att beräkna referensräntan enligt normal beräkningsmetod:

  • Minsta totala transaktionsvolym skall vara SEK 6 miljarder
  • Minst 3 rapportörer (av totalt 9) skall vara representerade
  • Maximalt får en enskild rapportör stå för 75 procent av totala transaktionsvolymen

Varför trimmar Riksbanken transaktionsunderlaget innan beräkningarna görs? Är det inte bättre att ta hänsyn till alla transaktioner?

Syftet med trimning är att på ett systematiskt sätt ta bort hela eller delar av de transaktioner till en ränta som i hög grad avviker från de övriga i urvalet för att på så vis göra beräkningsunderlaget mer homogent och därmed förbättra möjligheten att representera det med enbart en ränta. Det finns dock en motstridighet mellan att beräkningsunderlaget ska representera den underliggande marknaden på bästa sätt och att ta fram en ränta för att representera beräkningsunderlaget på bästa sätt. För att representera den underliggande marknaden är det önskvärt att trimma så lite som möjligt medan beräkningsunderlaget blir mer homogent desto mer trimning som görs. En högre trimning leder potentiellt också till en stabilare ränta. Det sistnämnda gäller dock inte alltid och beror på hur fördelningen av data ser ut. Internationellt sett är det relativt vanligt att trimma beräkningsunderlaget för räntan. De främsta argumenten för trimning är att det bidrar till att minska risken för manipulation och minskar variationen i räntan från dag till dag.

Hur kommer Riksbankens referensränta att beräknas i normala fall?

Den föreslagna metoden innebär att den normala beräkningsmetoden för referensräntan sker i flera steg. Nedan följer en sammanfattning av de olika stegen i den föreslagna beräkningen:

  • De inrapporterade transaktionerna genomgår både automatiserade och manuella, kvalitativa kontroller som utförs av Riksbanken i samarbete med rapportörerna.
  • Transaktionerna genomgår en filtrering där slutresultatet är att endast transaktioner som är relevanta för beräkningen av referensräntan kvarstår. Dessa data består av icke-säkerställda transaktioner i svenska kronor med löptiden O/N som genomförts mellan en rapportör och någon av följande motparter: banker, Riksgälden, finansiella institut och icke-finansiella bolag.
  • Transaktionsurvalet delas in i fyra undergrupper (storbanker och Riksgälden, övriga banker, finansiella institut och icke-finansiella företag). Dessa fyra transaktionsunderlag trimmas med 25 procent vardera.
  • En volymviktad medelvärdesränta beräknas sedan för hela det trimmade transaktionsunderlaget.

Om transaktionsunderlaget inte uppfyller robusthetskraven, hur föreslår Riksbanken att räntan beräknas då?

En alternativ beräkningsmetod används om transaktionsunderlaget inte uppfyller följande robusthetskrav:

  • Minsta totala transaktionsvolym skall vara SEK 6 miljarder
  • Minst 3 rapportörer (av totalt 9) skall vara representerade
  • Maximalt får en enskild rapportör stå för 75 procent av totala transaktionsvolymen

Förslaget till en alternativ beräkningsmetod innebär att transaktionsurvalet för den alternativa beräkningen utgörs dels transaktionerna från transaktionsdagen som inte uppfyller alla robusthetskrav, dels alla transaktioner från de närmast föregående två arbetsdagarna. En genomsnittlig historisk differens beräknas mellan referensräntan och styrräntan för dessa tre dagar vilken sedan adderas till aktuell styrränta.

Vid till exempel tekniska problem som medför att aktuella transaktioner för dagens beräkning inte är tillgängliga skulle den alternativa beräkningsmetoden enbart använda historisk data, det vill säga differensen mellan referensränta och styrränta för de två senast publicerade dagarna. I sådana fall skulle den alternativa beräkningsmetoden inte inkludera transaktionerna från den aktuella transaktionsdagen då dessa inte kommer att vara möjliga att tillgå.

Hur kommer Riksbanken att hantera fel i underliggande data eller beräkning efter publicering?

Om felen upptäcks efter den första publiceringen men innan kl. 13:00 på publiceringsdagen kommer Riksbanken att be rapportören att skicka korrigeringar. Ifall samtliga korrigeringar efter omräkning påverkar utfallet av referensräntan mer än två räntepunkter, kommer Riksbanken att publicera en reviderad ränta kl. 14:00. I annat fall kommer den första publiceringen av räntan gälla.

Ifall Riksbanken skulle upptäcka fel i efterhand kommer Riksbanken också be rapportören att skicka korrigeringar. Inga ändringar kommer dock göras av den publicerade (officiella) referensräntan. Riksbanken kommer då istället i efterhand att publicera en korrigerad ränteserie enbart i informativt syfte.

Publicering – Riksbankens förslag till fixingprocess

Varför publiceras referensräntan under en testperiod utan att vara en officiell referensränta? Varför inte bara börja publicera den när den är helt klar och testad av Riksbanken?

För att referensräntan ska kunna användas i kommersiella kontrakt behöver marknadsaktörer veta hur den fungerar. Testperioden är till för att marknaden ska kunna göra sig bekant med räntan. Både rapportörerna och Riksbanken får också möjlighet att testa sina rutiner för rapportering, datakontroll och beräkning under denna period så att en kvalitetssäkrad ränta kan publiceras efter testperioden. Utöver det kan eventuella brister i ramverk och annat som inte upptäcks innan testperioden åtgärdas under denna period.

Vad händer om Riksbanken inte kan publicera referensräntan på grund av tekniska problem?

Vid tekniska problem av det slaget att ordinarie inrapporteringskanal inte fungerar finns möjlighet för rapportörerna att skicka in sina transaktioner via alternativa kanaler.

Vid tekniska problem eller dylikt som medför att aktuella transaktioner för dagens beräkning inte är tillgängliga då hela systemet ligger nere finns möjlighet för Riksbanken att använda sig av den föreslagna alternativa beräkningsmetoden som kan utföras manuellt. Den alternativa beräkningsmetoden kommer då enbart använda historisk data, det vill säga differensen mellan referensränta och styrränta för de två senast publicerade dagarna. Denna beräkningsmetod inkluderar således inte transaktionerna från den aktuella transaktionsdagen då dessa inte kommer att vara möjliga att tillgå.

Varför föreslår Riksbanken att även publicera ytterligare data/statistik samtidigt som referensräntan?

Tillsammans med publiceringen av referensräntan, uttryckt med tre decimaler, föreslår Riksbanken att följande information att publiceras dagligen:

  • Antal transaktioner som ligger till grund för beräkningen.
  • Total transaktionsvolym.
  • Antal rapportörer som har bidragit med åtminstone en transaktion.
  • Tillämpad beräkningsmetod, normal eller alternativ.
  • Om tillämpligt; anledningen till att den alternativa beräkningsmetoden använts.

Syftet med att även publicera denna information är att vara så transparanta som möjligt om underliggande data och beräkningar. Men då den svenska dagslånemarkanden är liten och domineras av ett fåtal stora aktörer är det viktigt att Riksbanken inte publicerar information som riskerar att röja information om en enskild aktörs transaktioner.

Om den nya referensräntan – Hur förhåller sig Riksbankens förslag till nationella och internationella förhållanden?

Varför tas transaktionsbaserade referensräntor fram världen över?

Traditionellt har så kallade interbankräntor (eng. InterBank Offered Rates, IBOR) använts som referensräntor. Det är de räntor som banker begär av (eller erbjuder) varandra för kortfristiga lån utan säkerheter. IBOR beräknas på bankernas bud, eller bedömningar, av räntor och inte på faktiska transaktioner. Över tid har banker i lägre grad lånat av varandra utan säkerheter vilket har medfört att det finns färre transaktioner för bankerna att basera sina bud på. Det underlag som används för fastställandet av interbankräntorna har i vissa fall därför både förändrats och försämrats sedan räntornas tillkomst. När transaktionerna är få behöver de inrapporterande bankerna göra en bedömning av vad som i det rådande marknadsläget vore en rimlig ränta för icke‐säkerställda lån på den aktuella löptiden. Den bedömningen blir bankens inrapporterade bud, som sedan, utöver bud som baseras på faktiska transaktioner, ligger till grund för beräkning av referensräntan. När referensräntor beräknas baserat på inrapporterade bud finns också en risk för manipulation. Under den så kallade Liborskandalen under 2012 uppdagades att flera internationella banker, för att gynna sig själva eller enskilda anställda, hade manipulerat referensräntan Libor. Denna skandal, men också det faktum att antalet interbanktransaktioner minskat över tid, ledde till att förtroendet för traditionella referensräntor sjönk globalt. Det blev startpunkten för ett omfattande internationellt reformarbete.

Publicerar andra centralbanker liknande referensräntor?

I linje med internationella rekommendationer om att ta fram transaktionsbaserade alternativa referensräntor har flera centralbanker tagit på sig ansvaret för att publicera nya transaktionsbaserade referensräntor på den kortaste löptiden. Sedan våren 2018 publicerar exempelvis centralbankerna i Storbritannien och USA nya transaktionsbaserade referensräntor vid namn Sonia (Sterling Over-Night Indexed Average) respektive SOFR (Secured Overnight Financing Rate). Sedan hösten 2019 publicerar även europeiska centralbanken (ECB) en transaktionsbaserad referensränta med namnet €STR (Euro Short Term Rate). Även centralbankerna i t.ex. Japan, Kanada och Norge beräknar och publicerar nya transaktionsbaserade referensräntor.

Hur kommer Riksbankens föreslagna referensränta att förhålla sig till liknande internationella referensräntor?

Riksbanken följer den internationella utvecklingen. Riksbanken har också analyserat vad som fungerar i Sverige. Det är viktigt att poängtera att olika länder har tagit fram olika typer av referensräntor beroende på hur deras nationella marknader fungerar. Gemensamt är dock att alla referensräntor för de större valutaområdena är beräknade på den allra kortaste löptiden (O/N). Flera baseras dessutom på genomförda inlåningstransaktioner. En jämförelse av ett urval av internationella referensräntor visar på att räntorna främst skiljer sig åt avseende typ av transaktioner och motparter i transaktioner. Riksbankens föreslagna beräkningsmetod för den nya referensräntan är i linje med internationell praxis då Riksbanken likt många andra centralbanker kommer att beräkna en volymviktad medelvärdesränta.

Hur är Riksbankens arbete kopplat till AGARs (arbetsgruppen för alternativa referensräntor) arbete och dess rekommendationer?

Under Bankföreningens administration har AGAR (arbetsgruppen för alternativa referensräntor) arbetat med att ta fram rekommendationer avseende definition och beräkningsmetod av en ny referensränta, samt förslag på administratör av den nya referensräntan. I maj 2020 lämnade AGAR sin slutrekommendation som rörde fixingprocessen för en ny referensränta, dvs. hur en ny referensränta bör bestämmas och beräknas. I och med publiceringen av slutrekommendationen avslutades AGARs arbete. Riksbanken deltog som observatör i AGAR.

AGARs arbete innehåller en väl genomarbetad analys och rekommendationer som Riksbanken har dragit nytta av i sitt pågående arbete. Framför allt speglar AGARs rekommendation önskemål från de största aktörerna på den svenska bankmarknaden. Nu när Riksbanken har åtagit sig administratörskapet för en ny referensränta innebär det att Riksbanken, i egenskap av administratör, måste ta ett eget ansvar och göra en egen analys av de transaktionsdata som bankerna har tillhandahållit sedan oktober 2019.

Hur förhåller sig Riksbankens referensränta till den nuvarande referensräntan Stibor?

När Riksbanken börjar beräkna och publicera den nya referensräntan kommer den i ett första skede att komplettera Stibor. Riksbankens nya referensränta baseras på transaktioner i svenska kronor på dagslånemarknaden, det vill säga transaktioner med en löptid från i dag till imorgon (eng. over-night, O/N). Transaktionsunderlaget är brett och omfattar mer än bara interbanktransaktioner.

Stibor däremot beräknas för olika löptider och baserar sig på bankernas bud. När det saknas transaktioner baseras budet på vilken ränta som bankerna är villiga att låna till varandra på olika löptider. Bankerna är dock skyldiga att låna ut till sina respektive budräntor till andra banker i Stiborpanelen om förfrågan om att låna uppstår. Riksbankens referensränta svarar närmast mot Stibors kortaste ränta som har löptiden nästa bankdag till dagen efter (eng. tomorrow/next).

Kommer Stibor att finnas kvar som referensränta?

I Sverige har inga beslut fattats om att sluta publicera Stibor. Enligt EU:s benchmarkförordning måste administratören av Stibor (som klassas som en kritisk referensränta) ansöka om auktorisation före utgången av 2021. Det är Finansinspektionen som avgör om Stibor och dess administratör uppfyller förordningens krav och därmed kan auktoriseras.

Hur bör Riksbankens nya referensränta tolkas i förhållande till Riksbankens penningpolitik?

Riksbankens penningpolitiska strategi förändras inte av att vi börjar publicera den nya referensräntan. Riksbankens styrsystem syftar fortsatt till att stabilisera korta räntor på penningmarknaden. Däremot ger den nya referensräntan värdefull information om läget på dagslånemarknaden för svenska kronor och speciellt om marknadsaktörernas aktuella finansieringssituation. Detta är information som Riksbanken inte tidigare haft till gång till. I och med att Riksbankens penningpolitiska motparter i oktober 2019 började rapportera in transaktioner med löptid upp till 10 dagar på olika delmarknader kunde Riksbanken börja analysera de korta räntorna på ett mer systematiskt sätt.

Det är också viktigt att veta att Riksbanken inte har, eller har haft, ett operationellt mål för att utvärdera effektiviteten i genomförandet av penningpolitiken. Riksbanken har därmed heller inget operationellt mål för hur den nya referensräntan ska förhålla sig till reporäntan. Variationer i den nya referensräntan kommer inte ha direkt bäring på penningpolitiken. Tillsammans med annan inhämtad information kommer Riksbanken att löpande analysera och utvärdera informationen i den nya referensräntan.

Vad kommer att hända med definitionen av referensräntan om aktiviteten på dagslånemarknaden skulle förändras väsentligt på grund av exempelvis en ny kris eller regulatoriska förändringar?

Riksbanken följer löpande upp utvecklingen på de finansiella marknaderna. Om den nu underliggande marknaden för referensräntan skulle förändras så att det föranleder en översyn av beräkningsmetoden kommer Riksbanken att i god tid informera om detta och säkerställa god förankring av en ny metod innan den tas i bruk.

Var den här informationen till hjälp? Efter ditt svar visas en kommentarsruta

Tack för ditt svar!

Uppdaterad 2020-11-18