Finansiell stabilitetsrapport 2023:2

Inflationen har dämpats, men är fortfarande hög. Centralbankerna har kommunicerat att även om de största räntehöjningarna sannolikt redan har skett så kan det kan dröja innan styrräntorna sänks. Längre marknadsräntor har också stigit sedan den förra rapporten. Den ökade geopolitiska oron kan påverka inflations- och konjunkturutsikterna framöver och medföra ökad turbulens på finansiella marknader. Efter en lång period med låga räntor samt stigande tillgångspriser och skuldsättning är det osäkert hur aktörerna klarar av anpassningen till ett högre ränteläge. Detta gäller även i den svenska ekonomin, där räntekänsligheten utgör en sårbarhet. Högre räntor pressar fastighetsföretagen som bankerna har en stor exponering mot, men också de högt skuldsatta hushållen. Även om det finansiella systemet överlag fungerar väl är riskerna fortsatt förhöjda.

De högre räntorna slår mot fastighetsföretagen genom ökade finansieringskostnader och lägre fastighetsvärden. För vissa företag är situationen särskilt svår, medan andra företag har bättre förutsättningar att hantera situationen. Om räntor stiger ytterligare eller ligger kvar på en högre nivå under lång tid och aktiviteten i ekonomin bromsar in ännu mer kan dock större problem uppstå. Fastighetsföretagen behöver därför minska sina risker. Bankerna har också en viktig roll, dels genom att upprätthålla försörjningen av krediter till livskraftiga företag, dels genom att ställa krav på att fastighetsföretagen vidtar åtgärder.

Hög skuldsättning och korta räntebindningstider gör hushållen känsliga för störningar. I ett negativt scenario där hushållen får det ännu svårare att parera kostnadsökningar och konsumtionen minskar kraftigt, kan bankernas kreditförluster öka och den finansiella stabiliteten påverkas negativt. Riksbanken anser att det behövs strukturella reformer för att bostadsmarknaden ska fungera bättre och bidra till en långsiktigt hållbar skuldutveckling. Det är därtill viktigt att behålla bolånetaket och amorteringskraven. Det är dock bra att det finns en ventil som möjliggör undantag från amorteringskraven vid särskilda skäl.

Riksbankens beräkningar pekar på att bankerna har tillräckligt med kapital för att hantera betydande problem i fastighetssektorn. I ett sådant scenario skulle dock förtroendet för banksystemet kunna försämras och därmed bankernas finansieringsvillkor, vilket kan påverka deras förmåga och vilja att tillhandahålla krediter. Beräkningarna tar inte hänsyn till sådana förtroendeeffekter. Bankerna bör beakta det osäkra ekonomiska läget när de gör sina kreditförlustreserveringar och bör dessutom se till att det även efter reserveringarna finns goda marginaler ner till kapitalkraven. Riksbanken anser att de svenska storbankerna tills vidare bör sikta på att ha en marginal ner till de formella kapitalkraven som inte understiger den övre gräns som bankerna själva satt för sina managementbuffertar. Det kan uppnås genom att de är återhållsamma med utdelningar och aktieåterköp.

Vårens bankproblem i USA och Schweiz visar att det kan finnas skäl att se över globala regleringsstandarder för banker. Det internationella arbete som nu har påbörjats för att utreda dessa frågor är därför viktigt. I ljuset av de problem som uppstod har Riksbanken analyserat inlåningen hos 24 svenska banker. Analysen visar att inlåningen varierar i flyktighet, och att den kan vara särskilt flyktig hos vissa mindre banker. Att ny teknik och sociala medier generellt kan ha gjort inlåning mer flyktig gör att det är viktigt att fortsätta övervaka riskerna med inlåningen framöver.