Riksbankens redovisningsprinciper

Redovisningsprinciperna

Övergripande regler för Riksbankens redovisning finns i 8 kap. 2-4 §§ i riksbankslagen.(1) Reglerna kompletteras av Europeiska centralbankens riktlinjer för redovisning med bland annat värderings- och resultatavräkningsregler.(2)

Värdering av tillgångar och skulder

Vid årsbokslutet värderas Riksbankens guld- och obligationsinnehav till aktuellt marknadsvärde.
För guldet innebär det att innehavet räknat i antal uns (ett viktmått som används för guld och till vilket priset på guld beräknas) räknas om till marknadspriset. För obligationerna i både svenska kronor och utländsk valuta innebär det att det nominella innehavet räknas om i enlighet med den prissättning som gäller på marknaden för respektive typ av obligation. Obligationer redovisas i balansräkningens innehavsposter exklusive upplupen ränta. Den upplupna räntan redovisas separat under posten Övriga tillgångar. Övriga fordringar som banktillgodohavanden och skulder värderas till det nominella värdet i lokal valuta. Riksbankens innehav i utländsk valuta samt skulder som hör till valutareserven räknas om till svenska kronor till den rådande marknadskursen för respektive valuta. Andra fordringar och skulder i utländsk valuta som i balansräkningen redovisas under posterna Övriga tillgångar och Övriga skulder räknas om till anskaffningskursen.

Köp och försäljning

Köp och försäljning av guld, valuta och obligationer bokförs i balansräkningen på likviddagen (det datum då affären går till likvid, det vill säga när pengarna, eller obligationerna i praktiken byter ägare) och realiserade vinster och förluster bokförs i resultaträkningen på affärsdagen (det datum som köpare och säljare kommer överens om kursen och ordern går till avslut).

Orealiserade vinster och förluster

Orealiserade vinster uppstår när marknadspriset överstiger anskaffningspriset och/eller valutakursen på Riksbankens olika tillgångar. Orealiserade vinster förs till så kallade värderegleringskonton för respektive tillgångsslag som guld, enskilda valutor och enskilda obligationsinnehav. Värderegleringskontot för en enskild tillgång visar således skillnaden mellan marknadsvärdet och anskaffningsvärdet. I balansräkningen redovisas alla värderegleringskonton under ett samlingskonto på skuldsidan.

Orealiserade förluster minskar i första hand de eventuella vinster som bokförts på respektive värderegleringskonto. Värderegleringskonton fungerar därmed som en buffert som kan användas för att hantera volatiliteten i priser och kurser för olika tillgångar. Om de orealiserade förlusterna är större än de ackumulerade vinsterna på kontona vid ett årsskifte förs överskjutande förlust till resultaträkningen. Detta medför samtidigt att anskaffningsvärdet för det innehav som gått med förlust justeras ner till marknadsvärdet (en så kallad nedskrivning).

Att bara låta orealiserade förluster (och inte orealiserade vinster) påverka det redovisade resultatet och eget kapital ger uttryck för en försiktighetsprincip inom redovisningen.

Veckorapport

Riksbanken publicerar varje vecka en uppdatering av balansräkningen i den så kallade Veckorapporten. Rapporter som avser den sista dagen i kvartalet följer redovisningsreglerna som beskrivs ovan. Övriga veckorapporter utgår från den senaste kvartalsveckorapporten med tillägg av ackumulerade köp- och försäljningstransaktioner. I veckorapporterna redovisas periodens vinst under posten Övriga skulder och förluster under posten Övriga tillgångar.

Mer detaljer om Riksbankens redovisningsprinciper och årets bokslut och resultat finner du i Årsredovisningen. Nedan finns också frågor och svar om Riksbankens balansräkning och redovisningsregler.

(1) Lag (2022:1568) om Sveriges riksbank.
(2) Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2016/2249 av den 3 november 2016 om den rättsliga ramen för redovisning och finansiell rapportering inom Europeiska centralbankssystemet (ECB/2016/34)