Riksbankens åtgärder under finanskrisen 2007-2010

Riksbankens åtgärder under finanskrisen

Redan vid de första tecknen på problem på de internationella finansmarknaderna under sommaren 2007 höjde Riksbanken sin beredskap.

När den Europeiska centralbanken (ECB) i början av augusti 2007 tillförde mer likviditet på interbankmarknaden (bankernas interna marknad med valutor och räntebärande papper) skärpte Riksbanken övervakningen av likviditetssituationen på marknaden. Strax före Lehman Brothers konkursansökan intensifierades också samarbetet mellan centralbankerna särskilt när det gällde övervakningen av transaktioner i CLS, det internationella systemet för valutatransaktioner.

Efter att Lehman Brothers ansökt om konkurs den 15 september 2008 försämrades dock läget på finansmarknaderna kraftigt. Riksbanken följde vid det här laget likviditetssituationen i banksystemet i det närmaste timme för timme. Under det förlopp som följde satte Riksbanken vid olika faser in ett stort antal åtgärder som var inriktade på att stärka finansmarknaden och stabiliteten i det finansiella systemet i allmänhet.

Det handlade om:

• generella likviditetsstärkande åtgärder
• likviditetsstöd till enskilda institut
• lån till våra grannländer.

Generella likviditetsstärkande åtgärder

För att göra det lättare för bankerna att finansiera sig kortfristigt och för att underlätta handeln på interbankmarknaden skapade Riksbanken vid en rad tillfällen nya och kompletterande möjligheter att få lån, så kallade lånefaciliteter.

Man kan dela upp Riksbankens generella åtgärder för att stärka likviditeten i banksystemet i följande kategorier:

• erbjudanden om lån i svenska kronor på längre löptider än normalt
• erbjudanden om lån i andra valutor än svenska kronor
• ökad tillgång till krediter, exempelvis genom att acceptera fler säkerheter än tidigare och låta fler institut låna av Riksbanken
• särskilt likviditetsstöd till två enskilda banker (Kaupthing Bank Sverige och Carnegie Investment Bank).

Likviditetsstöd till enskilda institut

Riksbanken har möjlighet att bevilja kredit eller garanti till banker som behöver likviditetsstöd. Sådant riktat stöd kan bli aktuellt endast i speciella situationer, exempelvis när problem i ett institut riskerar att smitta övriga delar av det finansiella systemet. En sådan situation hade vi under hösten 2008 då oron var stor på finansmarknaderna. Att tillåta även ett mindre institut att fallera i det känsliga läge som då rådde hade kunnat få allvarliga konsekvenser.

Det gjorde att två institut, Kaupthing Bank Sverige och Carnegie Investment Bank under hösten 2008 fick särskilt likviditetsstöd från Riksbanken. De båda problembankerna kunde till slut avyttras till privata investerare och likviditetsstödet ledde inte till några förluster för staten.

Lånefaciliteter till våra grannländer

Under finanskrisen var länderna i Baltikum hårt drabbade av krisen med mycket kraftiga fall i BNP och sysselsättning. Samtidigt hade svenska bankkoncerner stor utlåning i dessa länder vilket gjorde att den ekonomiska utvecklingen i de baltiska länderna påverkade stabiliteten i det svenska finansiella systemet. För att hindra problemen att sprida sig till det svenska finansiella systemet ingick Riksbanken så kallade swapavtal med centralbankerna i Lettland och Estland och gav dem på så sätt finansiellt stöd. Under krisen ingick Riksbanken även swapavtal med Islands centralbank. Syftet med avtalen var att erbjuda kortfristig finansiering, det vill säga under en kort tid låna ut pengar, och därmed bidra till att värna den makroekonomiska och finansiella stabiliteten i respektive land.

Mer information i Riksbankens webbarkiv

I Riksbankens webbarkiv finns mer detaljerade uppgifter om Riksbankens åtgärder under finanskrisen. Du hittar också mer information via länkarna nedan.