Sammanfattning

Under de senaste årtiondena har den ihållande globala nedgången i både nominella och reala räntor varit en av de mer framträdande makroekonomiska trenderna. Det finns en bred enighet om att denna nedgång till stor del beror på förändringar i flera strukturella faktorer som ligger utanför penningpolitikens kontroll.

Hillenbrand (2023) har nu gjort en oväntad upptäckt. Det visar sig nämligen att räntenedgångarna som sammanlagt över tid bildar räntans trendmässiga nedgång i USA nästan uteslutande uppstår i samband med möten hos den amerikanska centralbanken (Fed). Detta trots att Fed enbart direkt styr den korta nominella räntan. Hillenbrand förklarar detta med att investerarna i samband med dessa möten blir medvetna om den långsiktiga räntenivån.

I den här ekonomiska kommentaren^[1] Ekonomiska kommentarer är korta analyser om frågor som är relevanta för Riksbanken. De kan författas av både enskilda direktionsledamöter och medarbetare på Riksbanken. Medarbetares kommentarer godkänns av avdelningschefen medan direktionsledamöterna själva ansvarar för innehållet i sina kommentarer. breddar vi Hillenbrands empiriska analys till att inkludera små, eller mindre, öppna ekonomier som Kanada, Sverige och Tyskland. Vi inkluderar också den senaste perioden med snabbt stigande räntor.

Vi finner att ungefär hälften av den trendmässiga nedgången i räntor i dessa ekonomier sker utanför Feds mötesdagar. Vi noterar vidare, även för USA, en förändring i sambandet efter 2021. Den snabba uppgången i räntor uppstår inte längre i samma utsträckning runt Fed-möten som före 2021. Om det faktiskt är så att det är Feds vägledning som ligger bakom sambandet kan det tyda på att de senaste årens högre räntor inte är associerade med en stigande långsiktig trend.

Publicerad: 23 april 2024