Betalningsmarknaden har vissa speciella egenskaper som skapar utmaningar för att uppnå en god konkurrens. Betalningar är, förutom när det gäller kontanter, i grunden en tjänst för att överföra information. Liksom andra sådana tjänster finns det stordriftsfördelar. Utöver stordriftsfördelar finns även nätverkseffekter, vilket innebär att värdet av en vara eller tjänst ökar när fler använder varan eller tjänsten.

Stordriftsfördelar och nätverkseffekter kan bidra till att betalningarna blir effektivare och billigare per styck för aktörer med stora volymer, men de gör också att det är svårt att som ny aktör slå sig in på betalningsmarknaden. Det tenderar att hämma innovation och leda till att ett fåtal aktörer dominerar marknaden eller till och med har monopol. På EU-nivå har man försökt förbättra förutsättningarna för konkurrens genom reglering. Du kan till exempel läsa om hur EU:s andra betaltjänstdirektiv möjliggör ökad konkurrens. Man planerar även nya regler som ytterligare ska förbättra förutsättningarna. Du kan läsa mer om detta i rutan ”Nya regler kan bidra till målen för betalningsmarknaden” i avsnittet Är betalningar i Sverige tillgängliga?.

Tillgång till infrastruktur och betalkontotjänster är central för konkurrensen

För att kunna erbjuda betaltjänster måste man på något sätt vara sammankopplad med betalningsinfrastrukturen. Antingen kan man delta direkt i exempelvis RIX eller Bankgirots clearing- och avvecklingstjänst, men vilka typer av aktörer som kan få direkt tillgång till denna infrastruktur är begränsad enligt svensk lag som bygger på EU:s finalitydirektiv. Betaltjänstleverantörer som inte kan delta direkt i infrastrukturen behöver delta indirekt, det vill säga genom ett ombud som är direkt deltagare. Det kan i dagsläget vara en bank. Då krävs att den indirekta deltagaren har ett konto i banken och får tillgång till de tjänster som krävs för att göra betalningar, så kallade betalkontotjänster.

Enligt svensk lag ska banker på objektiva, icke-diskriminerande och proportionella grunder ge betaltjänstleverantörer som begär det tillgång till betalkontotjänster. Lagen specificerar dock inte vad betalkontotjänsterna ska innefatta. Betalningsutredningen noterade att det exempelvis är oklart om en bank behöver erbjuda betaltjänstleverantörer sätt för deras kunder att uppnå en stark kundautentisering, exempelvis via BankID. Vidare uppger branschorganisationen Swedish Fintech Association, som företräder många betaltjänstleverantörer som inte är banker, att det blivit allt svårare för deras medlemmar att få tillgång till betalkonton. Deras rapport visar att 39 procent av deras medlemmar haft problem att öppna eller behålla sina konton under 2023.

Den europeiska lagstiftningen som reglerar tillträde till betalningsinfrastrukturen håller nu på att ändras för att tillåta att betalningsinstitut och institut för elektroniska pengar kan bli direkta deltagare. Riksbanken ser nu över förutsättningarna för att öppna upp RIX för dessa aktörer. Riksbanken anser även att en eventuell e-krona kan bidra till att stärka konkurrensen på betalningsmarknaden genom att vara öppen för att olika typer av betaltjänstleverantörer bygger betaltjänster som baseras på e-kronor. Du kan läsa mer om Riksbankens arbete i kapitel 3. Vidare har Betalningsutredningen föreslagit att regeringen eller någon av dess myndigheter ska kunna meddela föreskrifter om vad som utgör betalkontotjänster. Utredningen föreslog också att regeringen bör se till att det görs en fördjupad analys av konkurrensen på den svenska betalningsmarknaden. Riksbanken välkomnade förslagen i sitt remissvar och anser att konkurrensen på betalningsmarknaden bör analyseras löpande.