Skillnaden mellan e-kronor, kryptovalutor och kryptotillgångar

Samtidigt har privata aktörer utvecklat det som kallas kryptotillgångar. Kryptotillgångar kallas ibland för virtuella valutor eller digitala valutor trots att de kan sakna ansvarig utgivare och inte fullt ut fungerar som betalningsmedel, värdbevarare och räkneenhet Det mest kända exemplet är Bitcoin. Även om Bitcoin och liknade instrument skapades för att fungera som betalningsmedel har de flesta köpt dem som en spekulativ tillgång eller värdebevarare. Riksbanken, liksom andra centralbanker, har därför ansett att kryptotillgång är en bättre benämning än kryptovaluta. Det finns även kryptotillgångar som inte är skapade för att fungera som betalningsmedel.

Många kryptotillgångar använder så kallad blockkedjeteknik där varje transaktion signeras och registreras i en huvudbok (”ledger”) så att det bildas en kedja av transaktioner. Ofta görs detta av ett nätverk av datorer som alla har en kopia av huvudboken (”distributed ledger”). Detta gör att kryptotillgångar är mycket svåra att förfalska. 

”Stable coins” är benämningen på en grupp av kryptotillgångar som är utformade för att följa värdet på ett annat tillgångsslag, till exempel en nationell valuta som den amerikanska dollarn. Utfärdaren håller då en mängd amerikanska dollar i en reserv och ger ut en proportionell mängd stable coins. 

Det som kännetecknar en CBDC är att den är utgiven av en stat/centralbank. En e-krona skulle vara utgiven av Riksbanken och finnas på Riksbankens balansräkning på samma sätt som sedlar och mynt. E-kronan skulle också uttryckas i svenska kronor, och inte vara en ny egen valuta. Det betyder att den skulle täckas av Riksbankens lagstiftade skyldighet att eftersträva ett inflationsmål och därmed en stabil utveckling av kronans köpkraft. För kryptotillgångar finns det ingen stat som har detta ansvar.

Många nationella tillsynsmyndigheter, som Finansinspektionen i Sverige, har varnat för riskerna kopplade till kryptotillgångar.  EU har skapat en enhetlig europeisk reglering för kryptotillgångar som trädde i kraft 2024, i form av den så kallade MICA-förordningen. Förordningen reglerar handel med och tillhandahållande av kryptotillgångar.