Penningpolitiska instrument
Riksbanken har två huvudtyper av penningpolitiska instrument – stående faciliteter och marknadsoperationer. Den huvudsakliga skillnaden är att de stående faciliteterna används på initiativ av de penningpolitiska motparterna, medan marknadsoperationer genomförs på initiativ av Riksbanken.
Stående faciliteter
Riksbanken erbjuder sina penningpolitiska motparter att placera likviditet hos Riksbanken över natten i inlåningsfaciliteten till styrräntan minus 0,10 procentenheter. Det finns ingen beloppsgräns för hur mycket en penningpolitisk motpart får placera i faciliteten.
Riksbanken erbjuder även sina penningpolitiska motparter kredit över natten mot betryggande säkerhet. Det finns två utlåningsfaciliteter: den stående utlåningsfaciliteten, där motparterna lånar till styrräntan plus 0,10 procentenheter, och den kompletterande likviditetsfaciliteten, där räntan är styrräntan plus 0,30 procentenheter. Det finns ingen beloppsgräns för hur mycket en penningpolitisk motpart får låna i respektive facilitet, så länge motparten har tillräckliga säkerheter.
Hanteringen av de stående faciliteterna är automatiserad. Det betyder att ett överskott på en penningpolitisk motparts RIX-konto vid dagens slut automatiskt omvandlas till en placering i inlåningsfaciliteten. Ett underskott på RIX-kontot vid dagens slut tolkas som en begäran om kredit. Krediten ges först i den stående utlåningsfaciliteten och därefter, om säkerheterna i den faciliteten inte täcker hela underskottet, i den kompletterande likviditetsfaciliteten.
Räntorna i den stående in- och utlåningsfaciliteten bildar en smal och symmetrisk korridor kring styrräntan. Korridoren ger de penningpolitiska motparterna incitament att utjämna likviditet sinsemellan till räntor som inte avviker från styrräntan med mer än 0,10 procentenheter.
För att låna från Riksbanken måste motparterna ställa säkerheter. De säkerheter som Riksbanken accepterar är indelade i en primär och sekundär säkerhetsmassa. I den stående utlåningsfaciliteten godtas säkerheter ur den primära säkerhetsmassan, som består av statspapper och centralbanksfordringar. I den kompletterande likviditetsfaciliteten godtas säkerheter ur den sekundära säkerhetsmassan, exempelvis säkerställda obligationer.
Marknadsoperationer
Marknadsoperationer är ett samlingsbegrepp för olika typer av transaktioner som Riksbanken kan genomföra för att uppfylla sitt penningpolitiska mål. De kan användas för att signalera vilken räntenivå som bör etableras på marknaden i svenska kronor och för att påverka likviditeten i banksystemet. Marknadsoperationer kan exempelvis omfatta lån mot säkerhet, repor, köp och försäljning av värdepapper, emission av riksbankscertifikat och valutaswappar.
Genom att erbjuda de penningpolitiska motparterna möjlighet att placera eller låna likviditet till styrräntan kan Riksbanken påverka räntorna på marknaden i svenska kronor och signalera vilken räntenivå som bör etableras.
Marknadsoperationer kan genomföras för att tillfälligt eller permanent påverka banksystemets likviditetsposition gentemot Riksbanken. När banksystemet har ett strukturellt likviditetsöverskott dränerar Riksbanken likviditet, medan Riksbanken tillför likviditet när banksystemet har ett strukturellt likviditetsunderskott.
Vilka marknadsoperationer Riksbanken genomför beror på det penningpolitiska behovet och förhållandena på de finansiella marknaderna. Läs mer om aktuella marknadsoperationer på sidan Marknadsoperationer.
Tack för ditt svar!
Din kommentar gick inte att skicka, vänligen försök igen senare
Observera att det här enbart är ett kommentarfält.
Vid frågor? Besök våra frågor och svar (öppnas i nytt fönster)