Genomförande av penningpolitiska beslut

När direktionen har fattat beslut om Riksbankens styrränta måste detta beslut omsättas i praktiken. Avsikten är att styra marknadsräntorna, vilka i sin tur påverkar andra räntor i ekonomin och därmed i förlängningen den ekonomiska aktiviteten och inflationen.

Hur styr Riksbanken marknadsräntorna?

Den allra kortaste marknadsräntan på lån från i dag till nästa bankdag, den s.k. dagslåneräntan, fungerar som ett ankare för marknadsräntor med längre löptider och är den ränta som är enklast för Riksbanken att styra. Ett operationellt mål för Riksbankens avdelning för marknader är därför att dagslåneräntan ska ligga nära den nivå på reporäntan (styrräntan) som direktionen beslutat om.

För att kunna styra dagslåneräntan behöver Riksbanken interagera med ett antal institut som är aktiva på dagslånemarknaden. Dessa institut utgör Riksbankens penningpolitiska motparter. En penningpolitisk motpart har tillgång till Riksbankens penningpolitiska instrument, de stående faciliteter och marknadsoperationer som beskrivs i nästa avsnitt. En motpart som behöver låna pengar kan göra detta antingen på dagslånemarknaden eller från Riksbankens stående utlåningsfacilitet. En motpart som har pengar att placera kan låna ut pengar på dagslånemarknaden eller placera pengarna i Riksbankens stående inlåningsfacilitet. Eftersom Riksbankens stående faciliteter utgör alternativ till dagslånemarknaden kan Riksbanken genom räntesättningen på de stående faciliteterna sätta gränser för dagslåneräntan. Genom räntesättningen av de transaktioner Riksbanken genomför med de penningpolitiska motparterna, s.k. marknadsoperationer, kan Riksbanken dessutom påverka var inom dessa gränser dagslåneräntan kommer att hamna.

Uppdaterad 2018-11-28