Kompletterande penningpolitiska åtgärder

Riksbanken bedriver huvudsakligen penningpolitiken genom att via beslut om reporäntan styra marknadsräntan med den allra kortaste löptiden, dagslåneräntan. Det är räntan på lån mellan bankerna, från en dag till en annan. Dagslåneräntan påverkar i sin tur andra marknadsräntor, bland annat de räntor som hushåll och företag möter. Vad olika aktörer tror om framtida penningpolitik spelar också roll för nivåerna på dessa räntor. Riksbankens ambition är att penningpolitiken ska vara förutsägbar och publicerar därför regelbundet prognoser för reporäntan.

Men Riksbanken kan påverka det allmänna ränteläget i ekonomin på fler sätt. Sådana penningpolitiska åtgärder kan Riksbanken välja att använda som komplement till beslut om reporäntan, särskilt då reporäntan redan är mycket låg eller till och med är negativ. Om Riksbanken då vill sänka ränteläget ytterligare för att stimulera ekonomin kan man göra det genom att till exempel köpa statsobligationer på andrahandsmarknaden. Riksbanken betalar då för obligationerna genom att öka mängden likvida medel i ekonomin. En effekt av Riksbankens köp av statsobligationer är att priserna på dessa värdepapper blir högre än de annars skulle ha blivit, vilket innebär att statsobligationsräntorna pressas ned. Genom olika kanaler sprider sig de lägre statsobligationsräntorna till andra räntor i ekonomin.

Det finns också andra kompletterande åtgärder som Riksbanken skulle kunna använda, till exempel köp av andra typer av värdepapper, lån på längre löptider till banker, utlåning till företag eller interventioner på valutamarknaden. Valet av åtgärd kommer att bero på omständigheterna och vilken effekt Riksbanken bedömer att en viss åtgärd kommer att få på ekonomin. Ett viktigt syfte med kompletterande penningpolitiska åtgärder är att signalera att Riksbanken vidtar tillräckliga åtgärder för att uppnå inflationsmålet och därmed upprätthålla förtroendet för målet.

Uppdaterad 2018-02-01