Nytt nummer av tidskriften Penning- och valutapolitik

Nyhet I denna utgåva presenterar vi artiklar som täcker olika typer av viktiga centralbanksfrågor: från nya metoder att utvinna information på de finansiella marknaderna till bredare frågor om penningpolitikens mål och vilken roll elektroniska centralbankspengar kan tänkas få i framtiden.

Vad visar ett finansiellt index för Sverige?

Lina Fransson och Oskar Tysklind har konstruerat ett index som ger en bild av de övergripande finansiella förhållandena i Sverige. Indexet baseras på tolv finansiella variabler som tillsammans visar hur de finansiella förhållandena har utvecklats 1998–2016. Analysen visar att indexet fångar såväl skeenden på de finansiella marknaderna som historiska konjunktursvängningar relativt väl och att det har varit en tidig indikator för BNP-utvecklingen. En annan slutsats är att indexet innehåller information som kompletterar andra tidiga indikatorer som vanligtvis används för att göra prognos för BNP på kort sikt, till exempel inköpschefsindex och konjunkturbarometern.

Har Riksbankens prognoser styrts av modellerna?

Jesper Lindé och André Reslow analyserar hur stort inflytande makroekonomiska modeller har haft på Riksbankens prognoser för BNP-tillväxt, inflation och reporänta. Analysen visar att modellerna inte förklarar Riksbankens prognoser i så stor utsträckning som ibland har hävdats av externa kritiker och utvärderare. Riksbankens prognoser på medellång sikt baseras huvudsakligen på bedömningar snarare än på modeller – det direkta bidraget från modellerna har i själva verket varit tämligen litet under perioden 2006–2016. Synen att Riksbanken blint litar på och följer sina modeller är enligt författarna missvisande och bara en myt. De menar att det även är en myt att Riksbanken förlitar sig på modeller där inflationen alltid återvänder till målet "av sig själv" inom prognoshorisonten.

Vilka är alternativen till inflationsmålspolitiken?

Björn Andersson och Carl Andreas Claussen presenterar den diskussion om penningpolitik med inflationsmål som ägt rum på många håll efter den globala finanskrisen 2007–2009. Det har bland annat hävdats att inflationsmålspolitiken tar för lite hänsyn till realekonomin och till risker och obalanser i det finansiella systemet. Vidare har det hävdats att så kallade nivåmål skulle vara bättre än inflationsmålet, särskilt i nuvarande läge när inflationen är under målet och räntan är nära sin nedre gräns. Författarna analyserar kritiken mot inflationsmålspolitiken och de alternativ som föreslagits. De påminner också om att det i diskussionen om alternativ till inflationsmålspolitiken är viktigt att komma ihåg att penningpolitik med inflationsmål både kan och ska vara flexibel. Den ska stabilisera både inflationen och realekonomin. Den kan också ta hänsyn till obalanser och risker på de finansiella marknaderna, även om just detta är en fråga där diskussionen fortfarande pågår, både internationellt och i Sverige.

Inflationsmål och intervall – vilka är för- och nackdelarna?

Mikael Apel och Carl Andreas Claussen analyserar för- och nackdelar med olika formuleringar av inflationsmål som involverar ett intervall. De går först igenom den internationella debatten för tio–femton år sedan om hur ett inflationsmål bäst bör vara utformat och diskuterar sedan argumenten i den svenska debatten i ljuset av denna. En central slutsats är att om inflationsmålet är trovärdigt kan penningpolitiken vara flexibel och ta hänsyn till annat än inflationen, exempelvis produktion och sysselsättning, även utan ett intervall. Ett toleransintervall skulle dock kunna bidra till ökad flexibilitet om det ökar trovärdigheten för inflationsmålet. Det kan emellertid också minska flexibiliteten om det är mycket kostsamt att hamna utanför intervallet. Ett målintervall innebär en större förändring i det penningpolitiska ramverket. Ett sådant skulle ge möjligheter att sikta på olika nivåer för inflationen, men eftersom inflationsförväntningarna då kan bli sämre förankrade kan de ekonomiska svängningarna bli större.

Hur kan modeller av avkastningskurvan för räntebärande statspapper användas av centralbanker?

Rafael Barros De Rezende gör en översikt över den nya litteraturen om hur modeller som analyserar avkastningen på räntebärande statspapper kan användas. Det handlar i hög grad om att utvinna ekonomiskt relevant information ur långa marknadsräntor och om hur räntenivån kan påverkas av policyåtgärder. Författaren analyserar modeller med tidsvarierande riskpremier som kan användas av centralbanker för att skatta marknadsaktörernas förväntningar om framtida styrräntor samt effekterna av kompletterande penningpolitiska åtgärder. Till det kommer att modellerna kan användas för att uppskatta inflations- och likviditetsriskpremier på marknaden för realobligationer. Ett annat viktigt område är analysen av den samlade effekten av olika typer av penningpolitiska åtgärder, när den normala styrräntan är nära sin undre gräns, med hjälp av den så kallade skuggräntan.

Kan sedlar och mynt kompletteras av elektroniska centralbankspengar?

Gabriele Camera visar hur begreppet pengar snabbt förändras till följd av innovationer inom datorbaserad krypteringsteknik. Den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt att skapa kostnadseffektiva elektroniska alternativ till sedlar och mynt. Författaren utgår från den vetenskapliga litteraturen på området och definierar vad pengar är och hur de används. Därefter fördjupas analysen av möjligheter och svårigheter med att ge ut nya typer av pengar eller betalningsmedel. En central fråga är i vilken grad centralbanken är mer lämpad att ge ut elektroniska pengar än privata aktörer.

Kontakt: Presstjänsten 08-787 02 00
Uppdaterad 2017-12-29