Hur ska man se på kronans utveckling?

Ekonomisk kommentar, Nyhet Den svenska kronan försvagades tydligt under 2022. Går det att förklara kronans långsiktiga utveckling? Är en svagare krona ett svaghetstecken för svensk ekonomi och vilken roll spelar penningpolitiken? Dessa frågor diskuterar Carl-Johan Belfrage, Jesper Hansson och Anders Vredin i en ekonomisk kommentar.

Den nominella växelkursens utveckling under de senaste åren kan verka dramatisk gentemot vissa valutor, men den är inte anmärkningsvärt stor i ett historiskt perspektiv. En handelsvägd växelkurs var i genomsnitt på ungefär samma nivå under 2022 som 1993 när perioden med rörlig växelkurs och inflationsmål inleddes.

Det är dock den reala växelkursen – som beaktar inflationsskillnader mellan länder och därmed säger något om relativa prisnivåer – som är relevant för den svenska kronans köpkraft i andra länder. Den reala växelkursen försvagades under några decennier fram till början av 2000-talet. Den utvecklingen går att förstå mot bakgrund av förklaringsfaktorer som produktivitet och sparande. Sparandet har exempelvis varit högre i Sverige jämfört med på 1970- och 1980-talen. Men från omkring 2005 syns inga trender i de fundamentala förklaringsfaktorerna. Den reala växelkursens utveckling sedan dess ser olika ut beroende på vilka mått på prisnivåer i Sverige och omvärlden man väljer att jämföra.

Perioden med inflationsmål har inte inneburit någon trendmässig försvagning av kronan i ett längre perspektiv. Den nominella växelkursen försvagades mycket mer under perioden 1973-1993 när vi inte hade något inflationsmål. Trots att målet då var att hålla växelkursen fast utformades inte finans- och penningpolitiken i linje med det målet och kronan devalverades flera gånger. Penningpolitiken påverkar kronans nominella värde, men kan inte uppnå mål för både kronan och inflationen.


Författare: Carl-Johan Belfrage, Jesper Hansson och Anders Vredin, verksamma vid avdelningen för penningpolitik.

Kontakt: Presstjänsten 08-787 02 00
Uppdaterad 2023-03-28