Riksbankens rätt att kräva räntefri inlåning (inlåningskrav)

Riksbankens finansiella skulder består till största delen av banksystemets fordringar i svenska kronor på Riksbanken. Skulderna beror huvudsakligen på att vi lånar svenska kronor från banksystemet för att finansiera våra svenska och utländska värdepapper. Lånen sker dels genom att Riksbanken erbjuder våra penningpolitiska motparter att placera medel på ett konto hos oss över natten, i en stående inlåningsfacilitet. Dels erbjuder vi dem att köpa riksbankscertifikat med en veckas löptid. I båda fallen betalar Riksbanken ränta på placeringarna.

Inlåningskravet innebär att penningpolitiska motparter samt andra banker och kreditinstitut inte får någon ränta när de placerar medel i Riksbanken. Detta minskar Riksbankens räntekostnader och bidrar därmed till en förbättrad intjäning.

Räntefri inlåning och Riksbankens finansiella oberoende

Grunden för att Riksbanken ska vara finansiellt oberoende är att vi har tillgång till kostnadsfritt kapital, såsom sedlar och mynt samt eget kapital som sedan placeras i räntebärande tillgångar. Avkastningen på dessa tillgångar ska täcka bankens förvaltningskostnader.

I Sverige används kontanter i mindre utsträckning än i många andra länder, vilket begränsar denna finansieringskälla och gör att Riksbanken i stället behöver finansiera sina tillgångar på annat sätt. Denna finansiering medför i regel en räntekostnad, vilket försvagar Riksbankens intjäningsförmåga. Genom räntefri inlåning får Riksbanken en alternativ finansieringskälla, som är oberoende av kontantanvändningen.

Enligt riksbankslagen får Riksbanken besluta om räntefri inlåning, om Riksbankens eget kapital understiger den så kallade målnivån. För 2025 uppgår det egna kapitalet enligt Riksbankens årsredovisning till 23,0 miljarder kronor, och målnivån till 63,1 miljarder kronor. Hur stor den räntefria inlåningen kan vara uppdateras varje år, efter att riksdagen har fastställt Riksbankens resultat- och balansräkning. I takt med att Riksbanken gör vinster och bygger upp sitt eget kapital minskar både behovet av och utrymmet för räntefri inlåning.

Riksbanken kan kräva räntefri inlåning från kreditinstitut i Sverige

Om Riksbanken beslutar om räntefri inlåning innebär det att alla kreditinstitut som bedriver verksamhet i Sverige ska ha inlåning i Riksbanken utan att få ränta. Det gäller alltså både svenska kreditinstitut, som exempelvis banker, och filialer till utländska kreditinstitut. Varje institut kommer att tilldelas ett konto i Riksbanken där den räntefria inlåningen ska hållas. 

Storleken på kreditinstitutens inlåning

Hur mycket inlåning varje kreditinstitut måste ha på sitt konto i Riksbanken utan att få ränta beror på dess så kallade inlåningsbas. Ett kreditinstituts inlåningsbas utgörs av dess inlåning och emitterade skuldförbindelser, med vissa undantag. Alla kreditinstitut ska hålla en viss andel av sin inlåningsbas som räntefri inlåning i Riksbanken. Inlåningen blir därmed proportionell mot institutets storlek, vilket innebär att de största kreditinstituten i Sverige kommer att bidra med mest räntefri finansiering till Riksbanken. Hur mycket räntefri inlåning som varje institut ska hålla kommer att bestämmas utifrån inlåningsbasen vid varje årsskifte.

Så här fungerar räntefri inlåning

1. Riksbanken kan kräva räntefri inlåning från alla kreditinstitut i Sverige.
2. Maximalt Inlåningskrav är skillnaden mellan Riksbankens eget kapital och den lagstadgade målnivån för eget kapital.
3. Kravet på inlåning fördelas proportionellt mellan alla kreditinstitut.
4. Varje instituts räntefria inlåning baseras på dess inlåningsbas som fastställs vid varje årsskifte.

En årlig process

Inlåningskravet fastställs genom en årligt återkommande process. Varje kreditinstituts inlåningsbas beräknas utifrån dess skulder vid det senaste årsskiftet. Inlåningsbasen ligger därefter till grund för att bestämma hur stor räntefri inlåning ett institut ska ha den kommande perioden.

När Riksbankens årsredovisning har publicerats och riksdagen har fastställt resultat- och balansräkningen, kan Riksbanken besluta om storleken på den räntefria inlåningen.

Alla kreditinstitut betalar sedan inlåningskravet till sitt konto i Riksbanken. Beloppet ligger kvar där tills ett nytt beslut fattas året där på. Om ett kreditinstituts inlåningskrav minskar, betalar Riksbanken tillbaka det överskjutande beloppet. Om kravet i stället ökar, måste institutet sätta in ytterligare medel på sitt konto.

Detta händer under ett år

1. Kreditinstitutens inlåningsbas fastställs vid årsskiftet.
2. Riksbankens årsredovisning publiceras.
3. Riksdagen fastställer Riksbankens resultat- och balansräkning
4. Riksbanken beslutar om inlåningens storlek.
5. Kreditinstituten betalar.
6. Inlåningen ligger kvar tills ett nytt belopp fastställs nästa år.