Alla måste kunna betala räkningar, köpa mat och göra andra nödvändiga betalningar på ett säkert sätt i hela landet. Att finansmarknadens aktörer ska tillgodose hushållens behov av finansiella tjänster är dessutom en del av de finansmarknadspolitiska målen som riksdagen fattat beslut om. Men om man inte har ett betalkonto eller klarar av att använda dagens digitala betalsätt har det blivit svårt att ha ett fungerande liv i Sverige. Ett avgörande skäl är att möjligheterna att betala exempelvis räkningar över disk, med kontanter eller kort, har minskat med 80 procent de senaste fem åren. Nu finns endast 32 platser i Sverige där det är möjligt om man inte är kund i en specifik bank. Länsstyrelsen i Dalarnas län har i flera år larmat om att utvecklingen lett till att tillgången till grundläggande betaltjänster inte är tillfredsställande i stora delar av landet.

Riksbanken anser att problemet är allvarligt. Såväl bankerna som det offentliga behöver ta ett helhetsgrepp för att säkerställa en inkluderande betalningsmarknad.

För det första anser Riksbanken att bankerna bör se till att de alltid prövar riskreducerande åtgärder innan de väljer att neka eller avsluta ett betalkonto. För att fatta korrekta beslut behöver bankpersonal som är involverad i utformning, utförande och överprövning av processer som rör tillgång till betalkonton ha riktlinjer för hur riskbedömningarna ska göras, och även ha god kunskap om reglerna. Dessutom behöver bankerna informera konsumenter som har nekats ett konto eller fått det uppsagt om hur de kan överklaga beslutet. För att underlätta för bankerna att göra korrekta bedömningar när penningtvättsregelverket hamnar i konflikt med rätten till ett betalkonto ska Finansinspektion ge ut en vägledning på området. Riksbanken bedömer att detta är en viktig åtgärd för att förbättra tillgången till betalkonto. Arbetet med att ge ut vägledning, samt att bankerna därefter följer vägledningen, bör enligt Riksbanken prioriteras.

För det andra anser Riksbanken att det behövs en lösning för att även personer som saknar ett betalkonto eller upplever digitalt utanförskap ska kunna göra nödvändiga betalningar, som att betala räkningar. På kort sikt skulle de statliga pengarna som redan är avsatta för arbetet med grundläggande betaltjänster i högre utsträckning kunna användas för att upphandla betaltjänster över disk eller ge stöd till företag som erbjuder sådana tjänster. Det går att göra inom berörda myndigheters mandat. En mer långsiktig lösning skulle kunna vara att erbjuda en basnivå av sådana tjänster i offentlig regi i hela landet.

Bakgrund och bedömningar beskrivs även i avsnittet ”Fler bör kunna få tillgång till ett betalkonto” och ”Viktigt att kunna betala med enkla betalsätt till rimliga priser”.