Inflationsmålet

Riksbankens mål är att inflationen, det vill säga ökningen av den allmänna prisnivån, ska vara låg och stabil. Målet är specificerat som en ökningstakt på 2 procent per år för KPIF (konsumentprisindex med fast ränta). Det främsta skälet till att Riksbanken, precis som många andra centralbanker runt om i världen, har ett inflationsmål är att en stabil och förutsägbar utveckling av priserna skapar förutsättningar för en gynnsam ekonomisk utveckling med god tillväxt.

Inflationsmål

2%
Mål för KPIF

Inflationsmålet


Riksbanken kan påverka inflationen genom att bedriva penningpolitik, läs mer på sidan Vad är penningpolitik?. Penningpolitikens främsta uppgift är att upprätthålla förtroendet för inflationsmålet på 2 procent. Ett trovärdigt inflationsmål fungerar som ett riktmärke för priser och löner. Det stabiliserar den inflationstakt som hushåll och företag förväntar sig kommer att råda i ekonomin.

Video, Riksbanken förklarar: Varför har vi ett inflationsmål?

Riksbanken förklarar: Varför har vi ett inflationsmål?

Inflationsmålet – ett av Sveriges samhällsekonomiska mål

I riksbankslagen står det specificerat att Riksbanken ska upprätthålla prisstabilitet genom varaktigt låg och stabil inflation. Lagen säger också att Riksbanken ska besluta om preciseringen av målet – vilken nivå som målet ska ligga på och vilket mått på inflationen som målet ska gälla – men att riksdagen först måste godkänna Riksbankens förslag. Tills vidare gäller den nuvarande preciseringen, det vill säga målet är att den årliga förändringen av konsumentprisindex med fast ränta (KPIF) ska vara 2 procent. Det finns ett brett politiskt stöd för detta inflationsmål och det kan ses som ett av Sveriges samhällsekonomiska mål. Inflationsmålet infördes 1993 och började gälla från 1995, läs mer på sidan Historik inflationsmålet.

Flexibel inflationsmålspolitik

Det är inte möjligt att alltid hålla inflationen på 2 procent eftersom det hela tiden sker förändringar i ekonomin som gör att inflationen varierar på ett sätt som inte går att förutsäga och inte heller att motverka på kort sikt. Ibland kan det dessutom finnas skäl att avstå från att mycket snabbt försöka föra inflationen tillbaka till målet med kraftiga ränteförändringar, exempelvis då inflationen är över målet men ekonomin ändå är påtagligt svag. Riksbanken tar på detta sätt även hänsyn till produktionen och sysselsättningen och bedriver en så kallad flexibel inflationsmålspolitik. En förutsättning är att hushåll och företag har förtroende för att avvikelser från målet inte blir alltför långvariga och påverkar deras förväntningar om vilken nivå på inflationen som kommer att vara den normala i ekonomin.

Varför låg och stabil inflation?

En låg och stabil inflation skapar goda förutsättningar för en gynnsam ekonomisk utveckling med god och stabil tillväxt. Detta eftersom ekonomins aktörer får lättare att planera långsiktigt när inflationen inte varierar så mycket och det finns en gemensam bild av hur priserna kommer att utvecklas framöver. Inflationsmålet fungerar på så sätt som ett riktmärke för pris- och lönebildningen – det ska utgöra vad som brukar kallas ett nominellt ankare.

När inflationen i stället är hög tenderar den också att variera mycket från år till år. Det gör det svårare för ekonomins aktörer att fatta ekonomiska beslut om framtiden. Hur ser lönevecklingen ut? Vilket pris måste företagen sätta för att täcka kostnaderna? Dessa frågor blir svårare att besvara om inflationen är hög och svänger jämfört med om den är låg och stabil. Hög och varierande inflation får dessutom olika konsekvenser för olika grupper i samhället. Vid hög inflation kan det till exempel bli mindre lönsamt att spara på bank om räntan är lägre än inflationen, medan det kan vara gynnsamt att investera i en bostadsrätt eller ett hus om priset på bostäder ökar i takt med inflationen. Erfarenheter av historiska perioder med hög inflation, som den på 1970- och 1980-talen, visar att hög inflation kan vara mycket negativt för samhällsekonomin. Det är också svårt och kostsamt att bryta en utveckling där hushåll och företag ser hög inflation som ett naturligt tillstånd.

Alltför låg inflation är inte heller bra

Men alltför låg inflation kan också vara problematiskt eftersom en viss inflation fungerar som ett smörjmedel i ekonomin. Med en inflation på 2 procent kan exempelvis lönebildningen lättare se till att arbetskraften fördelas på ett bra sätt i ekonomin. Det är svårt att sänka löner eftersom detta inte anses acceptabelt. Om inflationen är mycket låg och lönerna inte kan sänkas blir det svårare att anpassa löneförhållandena – de relativa lönerna mellan olika yrken, företag och branscher. Detta gör det svårare att locka arbetskraft till de delar av ekonomin där de gör störst nytta. I förlängningen kan detta medföra både högre arbetslöshet och sämre produktivitetsutveckling.

Ett annat skäl till att inflationsmålet inte bör vara lägre än 2 procent är att denna nivå på målet ger ett visst utrymme att kunna sänka räntan för att stimulera efterfrågan i lågkonjunkturer och få upp inflationen, utan att styrräntan skulle slå i golvet. Vissa bedömer att den nedre gränsen för styrräntan går vid noll medan andra menar att den kan vara negativ, som den också har varit i en del länder, däribland Sverige.

Argument att inflationsmålet skapar utrymme för penningpolitiken är något komplicerat och beskrivs närmare i Redogörelse för penningpolitiken 2021, kapitel 4. I korthet går det ut på att om den normala inflationen i ekonomin är 2 procent i stället för exempelvis 0 procent, så ligger alla räntor högre. Detta gäller även centralbankernas styrräntor. Utrymmet att sänka dessa är därför större och möjligheterna att stimulera ekonomin bättre. Det blir därför inte heller lika vanligt att styrräntan ligger vid sin nedre gräns.

Variationsbandet – inflationen varierar kring målet

Sedan september 2017 använder Riksbanken sig av ett variationsband om 1-3 procent för utfallen för KPIF-inflationen för att illustrera att penningpolitiken inte kan detaljstyra inflationen. Variationsbandet syftar till att visa att inflationen varierar kring målet och inte kommer att vara exakt 2 procent varje enskild månad. Målet för penningpolitiken är dock fortfarande att inflationen ska vara 2 procent, variationsbandet om 1-3 procent är inte ett så kallat målintervall.

Var den här informationen till hjälp? Efter ditt svar visas en kommentarsruta

Observera att det här enbart är ett kommentarfält.
Vid frågor?
Besök våra frågor och svar (öppnas i nytt fönster)

Tack för ditt svar!

Din kommentar gick inte att skicka, vänligen försök igen senare

Uppdaterad 2023-03-22