Bankerna har förbättrat sitt arbete – men mer behövs

Enligt svensk lag har konsumenter rätt att öppna ett betalkonto^[67] Ofta kallas ett betalkonto för lönekonto, transaktionskonto eller liknande. Skillnaden mellan ett betalkonto och ett sparkonto är att det kan kopplas till betaltjänster som debetkort, bankgirobetalningar, autogiro med mera. med grundläggande funktioner, om än med vissa förbehåll.^[68] 4 a kap. 1 § lagen (2010:751) om betaltjänster. Rätten gäller till exempel inte om det strider mot regelverket mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller om banken har särskilda skäl. Du kan läsa mer om detta i faktarutan ”Rätten till betalkonto” längre ned i avsnittet.

Bankerna är skyldiga att göra vad de kan för att hantera risken för penningtvätt och finansiering av terrorism i varje enskilt fall, det vill säga för varje kund, även om risken är förhöjd. Det kan till exempel handla om att begränsa hur konsumenten får använda kontot eller förstärka övervakningen av det.^[69] För en mer utförlig beskrivning av regelverket, se Betalningsrådets utskott för betaltjänsters tillgänglighets kartläggning av rätten till betalkonto (Riksbanken). Det kan också innebära att de inte erbjuder alla konsumenter tillgång till ett betalkonto. Bankerna ska däremot inte begränsa konsumenters tillgång till betalkonto mer än nödvändigt.

I tidigare Betalningsrapporter har Riksbanken påtalat att bankerna tycks neka konsumenter tillgång till betalkonto i en allt större utsträckning. Riksbanken menar att tillgången bör bli bättre genom att bankerna i högre grad vidtar riskreducerande åtgärder i stället för att neka konsumenterna tillgång till betalkonto eller säga upp dem. Finansinspektionen delar den ståndpunkten.^[70] Se till exempel Betalningsrapport 2025 (Riksbanken). I en rapport från oktober 2025 skriver Finansinspektionen att de fyra största bankerna, som ingick i deras undersökning, har förbättrat sitt arbete i denna fråga bland annat genom att införa tekniska lösningar för att begränsa vissa betalkontons funktioner. Det är positivt. Finansinspektionen skriver också att bankerna behöver fortsätta förbättringsarbetet för att inte begränsa konsumenters tillgång till betalkonto mer än nödvändigt.^[71] Uppföljning av bankernas arbete med rätten till betalkonto (Finansinspektionen). Riksbanken delar Finansinspektionens bedömning.

För att underlätta för bankerna att göra rätt bedömningar när rätten till betalkonto och penningtvättsregelverket krockar har regeringen gett Finansinspektionen i uppdrag att lämna vägledning på området.^[72] Uppdrag till Finansinspektionen att underlätta för bankerna att uppfylla sina skyldigheter att tillhandahålla grundläggande banktjänster (Regeringen). Riksbanken bedömer att det är en viktig åtgärd för att förbättra tillgången till betalkonto. Arbetet med att ge ut vägledning och att bankerna därefter följer vägledningen bör enligt Riksbanken prioriteras för att minska det finansiella utanförskapet i Sverige. Innan vägledningen finns på plats bör banker fortsätta arbeta för att säkerställa att de har processer och tekniska förutsättningar för att vidta alla möjliga riskreducerande åtgärder innan de kan neka eller säga upp ett betalkonto. Riksbankens ståndpunkt i denna fråga utvecklas i avsnittet ”Det måste finnas betalsätt för alla”.

En snabbare överklagandeprocess skulle vara positivt

Om en konsument överklagar bankens beslut att neka eller stänga ner ett betalkonto till Allmänna reklamationsnämnden tar det ofta omkring sex månader för nämnden att hantera ärendet. I en rapport om rätten till betalkonto drar Betalningsrådets utskott för betaltjänsters tillgänglighet^[73] Betalningsrådet (Riksbanken), hämtad 2026-02-19. slutsatsen att det vore önskvärt att den processen i stället tar två månader. Det är nämligen så lång tid i förväg som en konsument bör få information ifall banken beslutat att säga upp konsumentens betalkonto. En snabbare överklagandeprocess skulle även underlätta för personer som vistas i Sverige under en begränsad i tid, exempelvis gästforskare.^[74] Betalningsrådets utskott för betaltjänsters tillgänglighets kartläggning av rätten till betalkonto (Riksbanken).

Alternativ behövs för personer som saknar betalkonto

Den som inte kan få tillgång till ett betalkonto får stora problem i vardagen. Att stå utanför ett reglerat betalningssystem kan innebära att man behöver förlita sig på andra personer eller använda oreglerade betalsystem, vilket kan öka risken för att bli utnyttjad liksom för penningtvätt.^[75] Detta diskuterades bland annat i Betalningsutredningens slutbetänkande Staten och betalningarna (SOU 2023:16), kapitel 6.5.1. Det måste därför finnas möjligheter för personer utan betalkonto att göra nödvändiga betalningar, som att betala hyra och köpa mat, på ett säkert sätt så att de kan fungera i samhället.

I dagsläget är det mycket svårt att exempelvis betala räkningar utan ett betalkonto. Det är i januari 2026 endast möjligt på 32 platser i landet^[76] Tillväxtverket Pipos Serviceanalys, hämtad 2026-01-08. , vilket länsstyrelserna larmat om sedan 2022 i sin årliga bevakning av tillgången till grundläggande betaltjänster.^[77] Se bland annat Bevakning av grundläggande betaltjänster 2024 (Länsstyrelsen i Dalarnas län). Möjligheterna att betala utan betalkonto behöver förbättras och de bör vara förutsägbara och likartade över hela landet. För att kunna identifiera möjliga förbättringsområden kommer Betalningsrådets utskott för betaltjänsters tillgänglighet att kartlägga hur möjligheterna att betala utan betalkonto ser ut i dag och vilka lösningar andra länder har utvecklat.