Myndigheten för civilt försvar har, i samverkan med Riksbanken, tagit fram rekommendationer till hushåll om att ha flera sätt att kunna betala vid kriser. Hushållens beredskap stärks om det finns möjlighet att använda alternativa betalsätt i situationer där det tillfälligt är svårt att betala. Exempelvis vid störningar i datakommunikationen eller i betaltjänster kan möjligheten att växla mellan olika alternativ vara avgörande för att kunna betala för vardagsinköp. Om ett betalsätt inte fungerar bör det finnas andra som kan användas.

Hushåll bör därför, i den mån det är möjligt, ha kort kopplade till olika kortnätverk, till exempel både Visa och Mastercard. Detta minskar sårbarheten om ett enskilt kortnätverk eller en kortutgivande bank drabbas av störningar. Allmänheten bör även kunna genomföra betalningar via mobilen, exempelvis med Swish, eftersom betaltjänster i mobilen i vissa situationer kan fungera även när andra betalsätt är otillgängliga. För att kunna betala i situationer när datakommunikationen ligger nere, till exempel när internet inte fungerar, bör allmänheten ha tillgång till sina fysiska kort och komma ihåg tillhörande pinkod för att kunna betala offline.

Riksbanken rekommenderar vidare att allmänheten har kontanter hemma i blandade valörer som en reserv vid störningar i betalningssystemet. Kontanter kan användas även när digitala betalningar inte är möjliga, exempelvis vid längre avbrott i el- eller datakommunikation. Hur mycket kontanter som behövs varierar mellan hushåll, och beror bland annat på hushållets särskilda behov och vilken hemberedskap hushållet i övrigt har. Som ett riktmärke bör hushåll ha cirka 1 000 kronor per vuxen person.^[97] Det utgår från Konsumentverkets beräkning från 2025 av hur mycket ett hushåll gör av med på mat per månad. Även SCB:s statistik från 2021 över den genomsnittliga årsutgiften för livsmedel för en ensamstående vuxen har i sammanhanget beaktats. Beloppen har räknats om till en veckonivå och justerats med ett mindre tillägg för att ge en rimlig uppskattning.

Riktmärket ska ses som vägledande. För många hushåll kan det vara svårt att hålla en större summa kontanter, men även ett lägre belopp kan bidra till att öka beredskapen och minska sårbarheten vid tillfälliga störningar i betalningssystemet.

Bakgrund och bedömningar beskrivs även i avsnittet ”Samverkan gör betalningssystemet motståndskraftigt”.