Regionala betalningssystem växer fram

Regionalisering innebär att olika geografiska regioner strävar efter att använda egna, lokala betalningslösningar, infrastrukturer och standarder. Orsakerna kan vara flera. Det kan handla om att man ser effektiviseringsmöjligheter med en egen lösning och ny teknik men det kan också handla om att minska beroendet till andra länder. Inom EU arbetar man exempelvis för att uppnå strategisk autonomi, vilket innebär att centrala samhällsfunktioner såsom betalningar inte ska vara helt beroende av utomeuropeiska aktörer. ECB:s arbete med en digital euro kan bland annat ses i ljuset av denna ambition och är ett exempel på ett regionalt betalningssystem som är under utveckling. Du kan läsa mer om utvecklingen av digital euro i avsnittet ”Nya former av pengar utvecklas”.

Ett annat exempel är Southern African Development Community Real Time Gross Settlement (SADC-RTGS). Det är ett system för betalningar mellan banker i 16 länder^[26] Angola, Botswana, Eswatini, Komorerna, Lesotho, Madagaskar, Malawi, Mauritius, Moçambique, Namibia, Seychellerna, Sydafrika, Tanzania, Zambia, Zimbabwe, Demokratiska republiken Kongo, se Regional Settlement Services (South African Reserve Bank), hämtad 2026-02-19. i södra Afrika. Huvudsyftet med SADC‑RTGS är att stödja den regionala integrations- och utvecklingsagendan samt att stärka finansiell integration i regionen.^[27] SADC celebrate the 10 Year Anniversary of the RTGS in Maputo, Mozambique (South African Development Community).

Ett tredje exempel är System for Transfer of Financial Messages (SPFS), ett betalningsmeddelandesystem som Ryssland driver sedan 2014. Systemet utvecklades efter de sanktioner som EU och andra länder införde mot landet. I systemet deltar bland andra Kina och Iran. Genom SPFS kan Ryssland fortsätta bedriva handel och göra finansiella transaktioner trots sanktioner och att landet har stängts av från det globala meddelandesystemet Swift.^[28] Polarisering och fragmentering i den globala betalningsinfrastrukturen (Riksbanken).

En risk med regionalisering är att olika tekniska lösningar inte alltid är kompatibla med varandra. I förlängningen kan det leda till att ekonomin fragmenteras ytterligare genom att handel och investeringar intensifieras inom vissa regioner där betalningssystemen är kompatibla, medan sammanlänkningarna mellan andra regioner minskar. På så sätt kan regionalisering och uppdelning av betalsystemen bidra till en mer splittrad världsekonomi.^[29] Geoeconomic Fragmentation and the Future of Multilateralism (IMF).

Nationella kortnätverk – ett sätt att ha större kontroll över betalningarna

Flera europeiska länder, däribland Danmark och Norge, har egna nationella kortnätverk som gör dem mindre beroende av de amerikanska kortnätverken Visa och Mastercard. Det ger även länderna större kontroll att göra ändringar i sina betalningssystem via lagstiftning eller nationella överenskommelser. Totalt sett har antalet nationella kortnätverk inom EU dock minskat på senare år, huvudsakligen eftersom internationella kortnätverk har fått en allt starkare ställning på marknaden.^[30] Report on card schemes and processors (ECB). Eftersom Sverige saknar ett nationellt kortnätverk är vi beroende av Visa och Mastercard för våra kortbetalningar. Samtidigt har vi nationella betalningslösningar som Swish. Swish ägs av svenska banker och använder Riksbankens infrastruktur för att göra betalningar. Fler lösningar för snabba betalningar baserade på europeisk infrastruktur skulle dock kunna utvecklas om bankerna erbjöd andra tjänster för omedelbara betalningar än Swish. Det kan du läsa mer om i avsnittet ”Omedelbara betalningar är effektiva men utbudet är begränsat och de medförrisker som behöver hanteras”.