Effekter på inflationsdynamiken
Publicerad: 1 juli 2024
Inom gruppen produkter med lågt importinnehåll (NT) utgör löner en stor andel av de totala kostnaderna för företagen. Detta eftersom de främst utgörs av företag som producerar tjänster där arbetskraftsandelen är större än i till exempel den varuproducerande industrin. En approximation för volatilitet kan vara avvikelser från historiska genomsnitt i termer av standardavvikelser.
I diagram 4 indikeras att rörligheten i lönerna är låg jämfört med andra av företagens kostnader. Diagrammet inkluderar på grund av begränsad datatillgång spotpriser för el- och oljekostnader och tar inte hänsyn till bundna kontrakt. Men standardavvikelserna för dessa delar är så pass hög att det kan antas att volatiliteten inklusive kontrakten också är relativt hög. Med tanke på trögrörligheten i lönekostnaderna kan det finnas anledning att anta att även prisutvecklingen i NT är mer trögrörlig än för T.[8] Se till exempel tal i maj 2019 ”The rise of services and the transmission of monetary policy” av Benoit Cœuré. I talet poängteras att löner står för omkring 40 procent av inputkostnaderna i euroområdets tjänstesektor, vilket kan jämföras med endast 20 procent i tillverkningsindustrin. I tjänstesektorn ändras enligt talet endast 5,6 procent av priserna varje månad, vilket kan jämföras med 9,2 procent för industrivaror (icke energi) och 28 procent för icke processade livsmedel. Om inputkostnaderna i NT-delen är mer trögrörliga än i T-delen kan det ju innebära att även inflationen är mer trögrörlig. En ökad andel NT i KPIF över tid kan alltså ha bidragit till att prisökningstakten när inflationen stigit har legat kvar längre på en hög nivå än den annars skulle ha gjort.
Ett sätt att mäta graden av persistens i inflationen är att skatta ekvationer, där prisökningstakten i dag förklaras av prisökningstakten i tidigare perioder. Summan av koefficienterna för tidigare prisökningstakter blir ett mått på graden av persistens som man kan jämföra mellan olika undergrupper i KPIF.[9] Se Jesper Johansson och Oskar Tysklind ”Egenskaper hos undergrupper i KPIF”, Ekonomiska kommentarer nr 9, 2024, Sveriges riksbank. I diagram 4 visas summan av de estimerade koefficienterna för de sex första egenlaggarna för säsongsrensade månadsförändringar.[10] Den säsongsrensningsmetod som använts är Census X-13 i Eviews. Egenlaggar innebär månadsförändringarna i serierna. Meningen med dessa övningar är alltså att få en uppfattning om huruvida en prisuppgång i genomsnitt över en lång tidsperiod följs av prisnedgångar eller måttliga uppgångar, vilket i sådana fall indikerar att persistensen är låg. Det motsatta fallet är om prisuppgången följs av fortsatta prisuppgångar eller ett fortsatt högt pris som i sådana fall indikerar en hög persistens.[11] För en genomgång av beräkningsförfarandet och argumenten bakom se Jesper Hansson, Andreas Johnson och Sara Tägtström ”Hur varaktig är inflationen i Sverige?”, Ekonomiska kommentarer nr 5, 2009, Sveriges riksbank.
Resultatet i diagram 5 vittnar inte om att NT (”hyror” och ”övriga tjänster”) har en högre persistens än de flesta delar i T (de övriga fem grupperna). Detta även om persistensen speciellt för ”hyror” mätt på detta sätt synes ha ökat sedan 2010. Persistensen för priserna i gruppen ”el” är särskilt hög mätt på det här sättet. Koefficienterna summerar till nära 1, vilket enligt denna metodik indikerar en hög grad av persistens. En intressant aspekt är att persistensen mätt på detta sätt ökat för alla delar utom för ”el” där den minskat marginellt. Det är dock svårt att förklara varför denna tydliga breda förändring skett. En potentiell förklaring skulle kunna vara att en ökad andel tjänster i ekonomin med en högre grad av löner i kostnadsmassan ökat persistensen. Men mätt på detta sätt indikeras att ”hyror” och ”övriga tjänster” snarare har en relativt låg persistens.
Resultaten av de här övningarna indikerar alltså att NT-delarna inte är särskilt persistenta och att till exempel el- och gaspriser är det. I de här övningarna tas det hänsyn till alla månadsförändringar över hela de aktuella perioderna och inte för specifika inflationscykler. Att el- och gaspriser är persistenta kan möjligen vara något överraskande givet de stora svängningarna i energirelaterade priser i KPIF de senaste åren. En annan analysmetod är att titta på de huvudsakliga upp- och efterföljande nedgångar i inflationen som skett och analysera vilka delar som går ned först och vilka som släpar efter. Kriteriet för en inflationsuppgång är här att den toppar på drygt 3 procent, det vill säga klart över Riksbankens inflationsmål på 2 procent. I diagram 6 visas utvecklingen av inflationen i KPIF, produktkategorin med lågt importinnehåll och kategorin med högt importinnehåll som ett genomsnitt av två inflationsupp- och nedgångar under den tid Riksbanken haft ett inflationsmål. Under dessa två inflationsupp- och nedgångar toppade KPIF-inflationen i termer av månadsdata, i februari 2003 och september 2008, på omkring 3,5 procent. Dessa beräkningar kan jämföras med den senaste cykeln som visas i diagram 7 där data visas från det första kvartalet 2021 fram till och med det senaste utfallet, det första kvartalet 2024.
Det finns tre observationer som kan göras i diagram 6 och 7. Den första är att inflationsuppgången var betydligt snabbare än normalt under den senaste cykeln. Man kan också konstatera att prisökningstakten för produktkategorin med högt importinnehåll omkring 2003 och 2008 haft relativt stora och tydliga upp- och nedgångar vid dessa tillfällen. Samtidigt förändrades inte prisökningstakten för kategorin lågt importinnehåll särskilt mycket, även om mönstren är relativt likartade för dessa cykler jämfört med den senaste. Efter fyra kvartal efter den toppnotering som kan skönjas vid dessa två tidigare cykler låg prisökningstakten för kategorin med lågt importinnehåll kvar på en betydligt högre nivå än för kategorin med högt importinnehåll. Nedgången i inflationen för lågt importinnehåll som kan skönjas är marginell och har skett efter försiktiga uppgångar, vilket indikerar en trögrörlighet. Under den senaste inflationscykeln är bilden hittills mycket tydligare. Upp- och nedgången för kategorin med lågt importinnehåll är åtminstone hittills väl synlig. Det finns också en klar eftersläpning och en långsammare nedgång så här långt än för den med högt importinnehåll.
Hur mycket snabbare sjunker inflationen normalt enligt detta beräkningssätt för kategorierna med högt importinnehåll jämfört med de med lågt importinnehåll och KPIF? I diagram 8 visas hur snabbt som dessa delar i KPIF i genomsnitt sjunker efter fyra kvartal från toppnoteringarna för de olika indexen under 2003- och 2008-cyklerna. Det kan här åter sägas att nedgångarna för kategorier med lågt importinnehåll följs av uppgångar som också är marginella.
Det har alltså här tagits hänsyn till när de olika individuella topparna skett. En jämförelse görs med den senaste cykeln i diagram 9 där beräkningen gäller två kvartal eftersom det bara finns data för två kvartal efter toppnoteringen för ett antal delindex, nämligen fram till det första kvartalet 2024.
Enligt denna jämförelse synes nedgången i energirelaterade delindex såsom ”el” och ”drivmedel” vara betydligt snabbare än i andra delar. Resultatet för ”el” går stick i stäv med resultatet i diagram 5. Delindexen ”hyror” och ”övr. tjänster” synes enligt denna metod normalt vara mer persistenta i termer av prisökningstakt än andra delar, även om den för ”övr. tjänster” sjunkit snabbare än normalt under den senaste cykeln.