En viktig del i beteendeekonomin handlar om hur vi ser på risk och osäkerhet. Daniel Kahneman lanserade i en artikel 1979 tillsammans med Amos Tversky den så kallade prospektteorin, som handlar om hur vi hanterar risk och osäkerhet.^[8] Se Kahneman och Tversky (1979). Tversky avled 1996 och hade därmed inte möjlighet att också tilldelas ekonomipriset 2002. Två centrala beståndsdelar i prospektteorin är referensberoende och förlustaversion.^[9] Se Kungliga vetenskapsakademin (2002) och Barberis (2013) för översikter av prospektteorin. Referensberoende innebär att vi bedömer värdet på en tillgång beroende på hur det förhåller sig till en referens, exempelvis inköpspriset. Förslustaversion handlar om att vilja undvika förluster vid ekonomisk osäkerhet, eftersom de påverkar oss mer än vad motsvarande vinster gör. Och förlusterna relateras då till referensvärdet. Ett enkelt exempel kan illustrera: Om en person har köpt en aktie och sedan säljer den, betraktas det som en ”bra eller dålig affär” utifrån inköpspriset, och en förlust inverkar mer på nyttan än vad motsvarande vinst gör.

Det område som prospektteorin har haft störst inflytande över är finansiell ekonomi. Beteendefinans (behavioral finance) har varit ett mycket aktivt och välkänt forskningsfält under en ganska lång tid.^[10] Se exempelvis Barberis och Thaler (2003) och Shiller (2003). Med tanke på att hur central värderingen av risk och osäkerhet är på finansiella marknader är det kanske föga förvånande.