Penningpolitik och beteendeekonomi

Några huvuddrag i beteendeekonomisk forskning

Till rapportens startsida
Några huvuddrag i beteendeekonomisk forskning

Socialpsykologiska faktorer vid beslutsfattande

Publicerad: 10 april 2024

I ett berömt experiment i början av 1950-talet visade socialpsykologen Solomon Asch något intressant.[19] Se Asch (1951). En grupp försökspersoner fick jämföra två rutor: I den ena fanns tre linjer och i den andra en linje. Frågan som ställdes var vilken av de tre linjerna i den ena rutan som var lika lång som linjen i den andra rutan. Svaret var relativt uppenbart utifrån en visuell inspektion. I kontrollgruppen där personerna fick svara själva blev mindre än 1 procent av svaren fel. Men i själva experimentet ingick försökspersonerna i en grupp med 6-8 stycken inhyrda skådespelare. När skådespelarna fick svara först och medvetet uppgav fel svar uppgav över en tredjedel av försökspersonerna samma felaktiga svar.[20] När gruppernas storlek varierades visade det sig att alla grupper från tre personer och uppåt gav lika stor effekt på försökspersonerna. Att anpassa sitt beteende efter gruppen på det sättet kallas konformitet. Intressant nog räckte det med att en enda av skådespelarna avvek från majoriteten och uppgav rätt svar för att andelen felaktiga svar hos försökspersonerna skulle minska till endast 5 procent.

Ett annat känt begrepp inom socialpsykologin är grupptänkande, som lanserades av socialpsykologen Irving Janis i början av 1970-talet.[21] Se Janis (1972). Begreppet innebär att en grupp personers önskan att uppnå konsensus leder till en tendens att undertrycka avvikande åsikter inom och utanför gruppen. Studier har också visat beslut fattat i grupper kan leda till mer extrema resultat än vad de enskilda deltagarnas preferenser tyder på, precis tvärtemot tanken på att en grupp ”jämnar ut” extrema preferenser.[22] Tendensen att grupper fattar mer extrema beslut än vad medlemmarnas enskilda preferenser avspeglar från början brukar benämnas gruppolarisering.

Ytterligare ett välkänt begrepp är den så kallade Abilene-paradoxen, som lanserades av socialpsykologen och managementprofessorn Jerry Harvey i mitten av 1970-talet.[23] Se Harvey (1974). Namnet kommer från en anekdot som Harvey använde för att beskriva paradoxen: En familj i Texas genomförde en bilutflykt till staden Abilene, trots att ingen av individerna egentligen ville det. Paradoxen innebär att en medlem i en grupp felaktigt antar att dennes preferenser skiljer sig från de andras och därför inte invänder mot gruppens beslut. Det får till följd att en grupp kan fatta beslut som strider mot medlemmarnas egna preferenser.