Frågor och svar - Riksbankens resultat- och balansräkning

Om Riksbankens förlust

Riksbanken gör en förlust på 81 miljarder för 2022. Vad beror den stora förlusten på?

Riksbankens förlust 2022 beror på att värdet på obligationsinnehavet minskade mycket när räntorna steg kraftigt under förra året.

Med de redovisningsregler som Riksbanken använder marknadsvärderas obligationsinnehavet vid varje årsbokslut. Marknadsvärdet beror till stor del på vad marknadsaktörerna tror om ränteutvecklingen framöver. När inflationen och räntorna steg under det gångna året reviderade marknadsaktörerna upp sin tro om framtida räntor vilket fick obligationspriserna att falla. Marknadspriset på obligationerna har därmed blivit lägre än Riksbankens inköpspris (anskaffningsvärdet). Det är därför som Riksbanken gjort en värdeförlust på obligationsinnehavet. Så länge Riksbanken har kvar obligationerna är förlusten inte realiserad. Men om denna orealiserade värdeförlust är större än tidigare orealiserade vinster på samma värdepapper leder det till att Riksbanken redovisar en förlust till årets resultaträkning.

Hade ni kunnat göra något för att undvika denna stora förlust?

Under perioden innan pandemin då inflationen under lång tid var mycket låg köpte Riksbanken, liksom flera andra centralbanker, värdepapper för att göra penningpolitiken mer expansiv och på så sätt uppnå målet om stabilt penningvärde. Under pandemin bidrog dessutom obligationsköpen till att säkerställa kreditförsörjningen i ekonomin och undvika att räntor till företag och hushåll steg alltför kraftigt. Riksbanken bedömde att åtgärderna var nödvändiga under dessa perioder och att de har bidragit till samhällsekonomiska vinster och till att bibehålla trovärdigheten för inflationsmålet.

När sedan inflationen steg i samband med att pandemin ebbade ut och Ryssland invaderade Ukraina behövde Riksbanken, liksom andra centralbanker runt om i världen, strama åt penningpolitiken för att bekämpa inflationen. Detta medförde att räntorna i Sverige och runtom i världen steg snabbt och värdet på de obligationer som centralbankerna köpt minskade vilket lett till de förluster som vi ser idag.

Riksbanken är alltså inte ensam om att göra stora förluster på sitt värdepappersinnehav. Andra centralbanker som till exempel Reserve Bank of Australia (RBA), Bank of England (BoE), ECB och Fed med flera, har gjort liknande köp av värdepapper och har kommunicerat att de också gör och/eller väntas göra förluster framöver.

Kan Riksbanken fungera normalt trots stora förluster och negativt eget kapital?

På kort sikt påverkar inte förluster från värdepappersinnehaven Riksbankens förmåga att genomföra sina uppdrag. Riksbanken kan fortsatt bedriva en effektiv penningpolitik och verka på ett normalt sätt. En centralbank kan alltid betala för sig i den egna valutan och kan under en period ha ett eget kapital som är negativt och ändå sköta sina uppdrag, vilket det finns exempel på i närtid, bland annat Tjeckiens centralbank (se även Vredin, Nordström, Staff memo 2023).

Ett litet eget kapital kan dock på längre sikt leda till att centralbankens förmåga att på egen hand finansiera sin verksamhet försämras. Det kan i sin tur innebära att centralbankens finansiella oberoende försvagas och i förlängningen påverka allmänhetens förtroende för att centralbanken kan utföra sina uppgifter på ett oberoende sätt. Det är därför rimligt att en centralbank på lång sikt strävar efter att ha ett eget kapital som säkerställer dess finansiella oberoende. Det behövs både för att kunna täcka kostnaderna för verksamheten och för att ha buffertar för den typ av förluster som Riksbanken gör nu, även om de är ovanliga.

Har vinsterna för samhället övervägt de förluster som Riksbanken gör?

De viktigaste effekterna av värdepappersköpen var att de bidrog till försvaret av inflationsmålet under perioden 2015-2017 och till att Riksbanken kunde hantera den enorma osäkerhet som pandemin skapade under 2020-2021.

Internationell forskning och analyser gjorda av Riksbanken visar att värdepappersköpen bidragit till lägre räntor, mer expansiva finansiella förhållanden, högre ekonomisk aktivitet och lägre arbetslöshet, vilket i sin tur stärker de offentliga finanserna. Man kan uppskatta de finansiella och ekonomiska effekterna av värdepappersköp på olika sätt, till exempel genom att använda makroekonomiska modeller (se bland annat Kjellberg och Åhl, Ekonomisk kommentar, 2022) och genom att studera vad som händer på finansiella marknader när centralbanker annonserar värdepappersköp. Värdepappersköpen under coronakrisen minskade dessutom risken för en allvarlig kreditåtstramning och kraftigt höjda räntor för hushåll och företag. Riksbanken, liksom andra centralbanker som köpte värdepapper under pandemin, tog över en del av risken från marknaden och bidrog på så vis till att hålla tillbaka ränteskillnaderna mellan mer riskfyllda tillgångar och statsobligationer. Det låga ränteläget och expansiva finansiella förhållanden gav stöd åt den ekonomiska återhämtningen (läs mer om motiven till penningpolitiken under perioden 2015 -2017 och pandemiåren i Riksbankens årliga rapporter ”Redogörelse för Penningpolitiken”). Den potentiella vinsten för ekonomin av detta bedöms vara mycket stor..

Om Riksbankens kapital

Hur påverkar förlusten Riksbankens kapital?

Det är riksdagen som godkänner Riksbankens årsredovisning och beslutar om hur resultatet ska disponeras. Det gör riksdagen normalt sett i maj. När Riksbanken (efter eventuella riskavsättningar) gör vinst betalas denna normalt sett ut till staten. När Riksbanken nu i stället gör en förlust kommer riksdagen med största sannolikhet att fastslå riksbanksfullmäktiges förslag om att låta förlusten avräknas mot Riksbankens eget kapital. Därmed kommer det egna kapitalet att bli negativt.

Hur kan Riksbanken återuppbygga sitt kapital?

Det finns olika sätt återuppbygga kapitalet. Om marknadsräntorna sjunker framöver, skulle detta bidra positivt till resultatet, eftersom obligationsinnehavet, som marknadsvärderas, då stiger i värde. Riksbanken skulle då kunna göra vinst igen och därmed förstärka det egna kapitalet i stället för att dela ut vinsten till staten. Ett annat alternativ är att staten ger Riksbanken ett kapitaltillskott. Hur detta går till regleras i riksbankslagen och du kan läsa mer om detta på sidan "Ramverket för Riksbankens eget kapital i nya riksbankslagen". Om Riksbanken hade varit i en situation där kontantmängden ökade, skulle det seigniorage som Riksbanken får via kontantmängden ha kunnat hjälpa till att återuppbygga kapitalet.

Behöver Riksbanken begära ett kapitaltillskott från (göra en framställning om återkapitalisering till) riksdagen, och i så fall när?

Enligt den nya riksbankslagen ska Riksbanken göra en framställning om återställning av det egna kapitalet till riksdagen om eget kapital är lägre än en tredjedel av målnivån för eget kapital (läs mer om ramverket). De flesta bestämmelserna i den nya lagen om budget och redovisning gäller från och med räkenskapsåret 2023. Det innebär att om årsredovisningen för räkenskapsåret 2023, när den publiceras i februari 2024, visar att eget kapital är lägre än den nedersta gränsen, 1/3 av målnivån om 60 miljarder kronor, ska Riksbanken då göra en framställning. Eftersom Riksbankens i årsredovisningen för 2022 har redovisat en förlust står det redan nu klart att Riksbankens eget kapital kommer att vara lägre än den nedersta gränsen i årsbokslutet för 2023.

När nu 2022 års förlust leder till att Riksbankens eget kapital blir negativt, hur stort kapitaltillskott kommer ni att behöva?

Det är alldeles för tidigt att bedöma detta nu. Riksbanken håller nu på att färdigställa en grundlig analys av sin finansiella ställning för att kunna uppskatta hur stort kapitaltillskott som behövs för att säkerställa ett tillräckligt finansiellt oberoende. Den nya riksbankslagen innebär att en framställning om att återställa eget kapital (en begäran till riksdagen om kapitaltillskott) behöver beakta en rad aspekter. Exempelvis behöver Riksbankens möjligheter till långsiktig självfinansiering, betydelsen av orealiserade vinster och bedömningen om framtida intjäningsförmåga och driftskostnader beaktas.

Vem avgör hur mycket kapitaltillskott Riksbanken kan få?

Riksbanken kan i en framställning till riksdagen begära ett kapitaltillskott som grundar sig på de behov som Riksbankens analys visar. Men det är riksdagen som avgör hur stort kapitaltillskottet blir samt när och hur det överförs till Riksbanken.

Finns det något sätt för Riksbanken att öka på sin intjäning och på så sätt slippa gå till riksdagen för att få kapitaltillskott?

Detta är något som Riksbanken nu undersöker och kommer att beakta i framställningen till riksdagen om att återställa eget kapital.

Det skulle vara mycket svårt för Riksbanken att öka intjäningen på ett sådant sätt att det helt skulle undanröja behovet av kapitaltillskott. Det finns kanske små möjligheter att öka intjäningen, men det skulle komma på bekostnad av ökade risker på balansräkningen och försämrad beredskap. En annan möjlig källa till intjäning skulle kunna vara seignoraget men det är mycket osannolikt att det skulle komma att öka i och med att mängden sedlar och mynt stadigt krympt under de senaste decennierna.

Om redovisningsprinciper

Vad är det för skillnad på balansräkning och resultaträkning?

I balansräkningen presenteras värdet på Riksbankens tillgångar och skulder.

Tillgångarna visar vad Riksbanken äger och skulderna visar hur tillgångarna finansierats.
Detta medför att summan av tillgångarnas värde alltid ska motsvara summan av skuldernas värde, det vill säga tillgångarna och skulderna ska vara i balans.

Skulderna delas upp i skulder till ägaren (Riksdagen) och skulder till andra än ägaren. Skulderna till ägaren redovisas i Riksbankens balansräkning under posterna Värderegleringskonto, Eget kapital och Årets resultat.

Posten Årets resultat motsvarar summan av samtliga intäkter och kostnader som redovisas i resultaträkningen.

Varför använder centralbanker sig av så kallade värderegleringskonton?

Orealiserade vinster på Riksbankens tillgångar redovisas på så kallade värderegleringskonton. Syftet med dessa konton är att underlätta för centralbanker att undvika att dela ut orealiserade vinster till statskassan. Värdet på Riksbankens tillgångar kan nämligen variera betydligt över tid.
Om orealiserade vinster skulle delas ut till staten skulle det kunna urholka centralbankens tillgångar. I vilken utsträckning orealiserade vinster ska delas ut avgörs dock i slutändan av riksbanksfullmäktige och riksdagen.

Måste Riksbanken värdera sitt obligationsinnehav till marknadsvärdet?

Riksbanken värderar både det utländska obligationsinnehavet i valutareserven och obligationsinnehavet i svenska kronor till marknadsvärdet.

Enligt redovisningsreglerna måste Riksbanken redovisa det utländska obligationsinnehavet till marknadsvärdet men har möjlighet att baserat på penningpolitiska överväganden värdera obligationsinnehavet i svenska kronor som innehas i penningpolitiskt syfte till upplupet anskaffningsvärde.

Skillnaden mellan dessa båda värderingsprinciper är att marknadsvärdet motsvarar summan av obligationens framtida kassaflöden diskonterad till aktuell marknadsränta och det upplupna anskaffningsvärdet motsvarar summan av framtida kassaflöden diskonterad till marknadsräntan då obligationen anskaffades. Båda principerna ger samma totala resultat om Riksbanken behåller obligationerna till förfall.
Vid värdering till upplupet anskaffningsvärde tenderar resultatet att blir jämnare fördelat över innehavsperioden förutsatt att obligationerna behålls till förfall.

Riksbanken har valt att konsekvent använda samma värderingsprincip för alla tillgångar och på så sätt vara transparant med vilka förluster (eller vinster) som förväntas i framtiden samt visa på vad det skulle innebära om innehaven såldes innan de förfaller.
Dessutom är värderingsprincipen Riksbanken valt för det penningpolitiska obligationsinnehavet i linje med de internationella redovisningsprinciper som anges i IFRS 9 där finansiella tillgångar ska värderas till marknadsvärde, även kallat verkligt värde, om tillgångarna kan bli föremål för försäljning innan de förfaller. Riksbanken har inte utlovat att tillgångarna ska hållas till förfall och i början av april 2023 påbörjades försäljning av delar av det penningpolitiska obligationsinnehavet.

Vad innebär det att orealiserade förluster förs till resultaträkningen?

När marknadsvärdet är lägre än anskaffningsvärdet uppstår en orealiserad förlust som vid årsskiften ska bokföras i resultaträkningen som en så kallad nedskrivning.

Samtidigt ska anskaffningsvärdet justeras ned till det aktuella marknadsvärdet. Detta innebär att för guld- och varje enskilt valutainnehav i valutareserven kommer framtida marknadskurser att jämföras med detta nedjusterade anskaffningsvärde när framtida orealiserade vinster och förluster beräknas. För enskilda obligationsinnehav kommer beloppet som skrivs ned till följd av en nedgång i marknadspriset på obligationen att sedan återföras till resultatet eftersom värdenedgången inte påverkar det faktum att obligationens nominella belopp förväntas att återbetalas på förfallodagen. Det sker i form av ökade ränteintäkter fram tills obligationen förfaller eller avyttras och genererar på så sätt vinst.

Vilka beslutar om Riksbankens resultatdisposition?

Riksbanken är en myndighet som lyder under riksdagen. Enligt den nya riksbankslagen fattar riksbanksfullmäktige beslut om disposition av årets resultat och riksdagen godkänner fullmäktiges beslut. Denna ordning gäller från och med räkenskapsåret 2023.