1770 - Billigare sprit

Under några ungdomsår var skalden Carl Michael Bellman anställd på Riksbanken 1757–63. I sin ansökan framhöll Bellman att hans morfar varit ledamot i bankens styrelse. År 1757 anställdes han att ”tjäna på prov”. Bellmans begåvning omfattade inte räkning och han klarade inte bankens multiplikationsprov. Dock ansågs han flitig och 1759 blev han antagen som extraordinarie tjänsteman.

Skalden visade sin tacksamhet genom att skriva en nyårsdikt till Riksbankens ära. Som belöning fick han en ersättning på etthundrafemtio daler kopparmynt. Dock betalades pengarna ut i hemlighet så att inte andra tjänstemän skulle uppmuntras att skriva dikter.

Så liusnar upp en dag på framtids mörcka fält, wisst är en högre hand som detta liuset stält. Från efwighetens rymd det sina strålar kastar, och in i samma swalg i blinckens återhastar. 

Men det gick inte så bra för Bellman som fick lämna banken. Skuldsatt och under hot om uppsägning lämnade han in sin avskedsansökan 1763.

När deflationskrisen kom några år senare skrev han Fredmans epistel n:o 24 och hyllade deflationen eftersom brännvinet blev billigt. Bellman hade förstått hur ekonomin fungerade. Tiderna var usla för många företag, men den importerade spannmålen, som man brände brännvin av, blev billigare när växelkursen stärktes.

    Usla tider!
    Hvad det lider,
Bara Cursen nederslås, :||:
Bättre köp på bränvin fås;
Men då lefver jag ej mera,
Andra Hjeltar då hofvera.
Kan ni tro, då, kära Mor!
Jag skull' få en sup så stor,
Jag skull' supa om ni tror,
Liksom Runius, Lucidor.
    Usla tider!
    Hvad det lider,
Mit Benrangel faller ner,
Men min munn åt glaset ler.
    Supar flera!
    Ge mig mera,
        Mer.
    Bacchus, ingen ann,
    Skal mig balsamera
Som en stor namnkunniger man.