1931 - Först i världen med prisstabilitetsmål

Efter spekulation mot kronan övergav Sverige guldmyntfoten. Växelkursen blev rörlig, men för att skydda den inhemska köpkraften fick Riksbanken som första centralbank i världen ett prisstabilitetsmål som norm för penningpolitiken.

Att Sverige övergav guldmyntfoten ledde till att valutareserven minskade från 300 miljoner till 30 miljoner kronor på tre månader. Försvaret av den svenska kronan misslyckades. Vi fick rörlig växelkurs och kronan skrevs ned med 30 procent.

Samtidigt deklarerade Sveriges dåvarande finansminister Felix Hamrin att målet för penningpolitiken skulle vara "att med till buds stående medel bevara den svenska kronans inhemska köpkraft". Riksbanken fick därmed som första bank i världen ett prisstabilitetsmål som norm för penningpolitiken. 1933 knöts kronan till pundet, vilket då inte ansågs vara i motsättning till prisstabilitetsmålet.

Både inflation och deflation skulle bekämpas. Räntan sjönk till allt lägre nivåer under 1930-talets gång. Det bidrog till att hemmamarknader som byggandet kom igång och motverkade nedgången i ekonomin. Sverige klarade 1920- och 1930-talens påfrestningar bättre än de flesta andra länder.

Prisstabilitetsmålet övergavs under efterkrigstiden då penningpolitiken ställdes i den ekonomiska politikens tjänst och finanspolitiken sattes i främsta rummet. Först i början på 1990-talet blev det återigen vanligt att centralbankerna formulerade uttalade inflationsmål eller prisstabilitetsmål. Detta sedan det vid upprepade tillfällen visat sig att varken fasta växelkurser eller penningmängdsmål i alla lägen kunnat förhindra hög och varierande inflation. År 1993 preciserade Riksbanken prisstabilitetsmålet till 2 procents årlig inflation.