Internationella valutafonden (IMF)

IMF är ett viktigt forum för Riksbankens internationella samarbete. IMFverkar för internationellt monetärt samarbete och makroekonomisk och finansiell stabilitet. Syftet är att främja ekonomisk tillväxt och ökad levnadsstandard i världen, samt att bidra till en balanserad ökning av världshandeln.

IMF har tre huvudsakliga uppgifter:

  • övervakning av medlemsländernas ekonomier
  • utlåning för betalningsbalansstöd, och
  • teknisk assistans.

Tyngdpunkten i arbetet ligger på övervakning av medlemsländernas ekonomiska politik. På basis av denna övervakning utfärdar IMF råd och rekommendationer om den ekonomiska politiken och om finansiella reformer i syfte att förebygga uppkomsten av kriser. När sådana ändå inträffar, är IMF:s roll att dels ge råd om hur ekonomin ska förbättras, dels kunna ge villkorat finansiellt stöd för att tillfälligt täcka betalningsbalansbehoven och därmed underlätta för de länder som drabbas att stabilisera sin ekonomi. Avsikten är att skapa förutsättningar för en långsiktigt stabil ekonomisk tillväxt. Länder som för en i grunden sund ekonomisk politik kan också försäkra sig om lån om de skulle drabbas av betalningsbalansproblem genom yttre händelser. IMF finansierar i första hand sin utlåning med kapital som medlemsländerna tillskjutit i förhållande till sin ekonomiska vikt i världsekonomin, och detta kapital ligger också till grund för ländernas röststyrka i fondens beslutande organ. Den tekniska assistansen från IMF inriktas främst på att bistå i uppbyggnaden av institutioner, lagar och regelverk för den finansiella sektorn i medel- och låginkomstländer.

IMF skickar årligen en delegation även till Sverige som utvärderar den svenska ekonomin och den politik som förs. Detta kallas Artikel IV-konsultation och den brukar avslutas med att IMF-delegationen presenterar ett uttalande om den svenska ekonomin. Den rapport som utarbetas utifrån denna granskning diskuteras sedan av IMF:s exekutivstyrelse. De flesta medlemsländerna har även låtit IMF utvärdera sina finansiella sektorer i s.k. Financial Sector Assessment Programs (FSAP).

Beslutsformer och deltagarformer

Guvernörsstyrelsen

IMF:s högsta beslutande organ är guvernörsstyrelsen där varje medlemsland har en representant, vanligtvis landets centralbankschef eller finansminister. Guvernör för Sverige är riksbankschefen. Guvernörsstyrelsen har delegerat beslutanderätten i nästan alla frågor till exekutivstyrelsen.

Exekutivstyrelsen

Medlemsländerna i IMF företräds av sammanlagt 24 ledamöter i exekutivstyrelsen som sammanträder flera gånger i veckan. Flertalet medlemsländer ingår i valkretsar som delar på en gemensam representant i exekutivstyrelsen. USA, Japan, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Ryssland, Kina och Saudiarabien har i kraft av sin röststyrka egna styrelserepresentanter. Sverige har 0,93 procent av IMF:s röster och ingår i den nordisk-baltiska valkretsen, som omfattar 8 länder och har 3,2 procent av den totala röststyrkan. 

Internationella monetära och finansiella kommittén (IMFC)

IMFC är en rådgivande kommitté till guvernörsstyrelsen som även ger policyvägledning åt IMF:s exekutivstyrelse. IMFC fattar inte några formella beslut. I kommittén ingår finansministrar eller centralbankschefer från de stora länderna och från de länder som representerar de olika valkretsarna. Dessutom deltar observatörer från ett antal internationella organisationer. IMFC möts två gånger per år, på våren och i samband med årsmötet på hösten, och utfärdar en kommuniké som redovisar slutsatserna från respektive möte. Dessa kommunikéer ger strategisk vägledning och har därför stor betydelse för IMF:s verksamhet fram till nästa möte.

Samordning inom Norden, Baltikum och EU

För Sveriges del innebär samarbetsformerna inom IMF rent praktiskt att mycket av IMF-arbetet sker inom ramen för den nordisk-baltiska valkretsen. I valkretsen utarbetas det löpande gemensamma ståndpunkter i viktigare policyfrågor som ska behandlas i exekutivstyrelsen. Nordisk-baltiska monetära och finansiella kommittén (NBMFC) är valkretsens högsta policyskapande organ. Den är sammansatt av vice centralbankschefer och statssekreterare i finansdepartementen från de nordiska och baltiska länderna. Dessa träffas två gånger per år för att diskutera aktuella IMF-frågor. Till ordförande i NBMFC och IMFC väljs en representant enligt en bestämd rotationsordning inom valkretsen. Riksbanken är svensk kontaktmyndighet gentemot IMF och de andra länderna i valkretsen. I Riksbankens IMF-arbete ingår även att samordna svenska ståndpunkter med Finansdepartementet. Vid behov involveras även andra myndigheter, så som Riksgälden och Finansinspektionen.

I viktigare IMF-frågor sker även en informell samordning av EU-ländernas ståndpunkter inom ramen för Ekonomiska och finansiella kommittén (EFK) och dess underkommitté för IMF-frågor (SCIMF) samt inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS) med dess internationella kommitté (IRC).

Var den här informationen till hjälp? Efter ditt svar visas en kommentarsruta

Observera att det här enbart är ett kommentarfält.
Vid frågor?
Besök våra frågor och svar (öppnas i nytt fönster)

Tack för ditt svar!

Din kommentar gick inte att skicka, vänligen försök igen senare

Uppdaterad 2023-02-10