Repliksvar i SvD den 25 september: Riksbanken behöver en bred verktygslåda

Cecilia Skingsley, förste vice riksbankschef och Anna Breman, vice riksbankschef svarar i en replik på en debattartikel i SvD Debatt den 19 september 2020.

Pär Österholm tar i sin debattartikel (19/9) upp två viktiga frågor. Den ena rör hur gränserna ska se ut för att bedriva det som brukar kallas okonventionell penningpolitik – alltså andra åtgärder än ändringar av reporäntan. Den andra handlar mer specifikt om de köp av företagspapper som Riksbanken inledde i våras för att stödja svensk ekonomi under de extrema prövningar den genomgår för närvarande. ”Det är viktigt att sätta gränser för Riksbanken”, anser Österholm.

Låt oss kommentera dessa viktiga frågor. Vi står fullständigt bakom synen att Riksbankens åtgärder ska tåla hård prövning. Samtidigt vill vi betona att köp av värdepapper på olika marknader idag är att betrakta som ett standardverktyg för penningpolitiken. Sådana åtgärder har visat sig vara nödvändiga och viktiga när det gäller hålla räntor låga, skapa förutsättningar för ekonomisk återhämtning och, i förlängningen, värna prisstabilitet. Det faktum att Riksbanken har använt dessa verktyg har bidragit till att kreditförsörjningen har fungerat väl. Även räntenivån i ekonomin som helhet har varit stabil under coronakrisen – trots hög turbulens på finansiella marknader. För närvarande är det mer effektivt med tillgångsköp än med justeringar av reporäntan, även om detta verktyg förstås finns kvar. En modern centralbank behöver en bred verktygslåda för att verka i sin tid.

Riskerna då? När staten, i form av centralbanken, köper värdepapper tar den större risker än om den endast ändrar räntan eller köper statsobligationer. Samtidigt är det just i sådana krislägen som vi nu är i som centralbanker behöver agera kraftfullt. Då behöver de ta på sig risker som marknaden inte är villig att ta. Detta har över tiden visat sig vara en bra strategi. Vi vill betona att Riksbanken noga överväger fördelar och potentiella nackdelar med varje åtgärd innan beslut tas.

Under coronapandemin har det varit viktigt att stabilisera marknaden för företagspapper eftersom den får allt större betydelse för företagens finansiering. Att stödja kreditförsörjningen och se till att likviditeten fungerar väl så att livskraftiga företag inte slås ut, eller krisen utvecklas till en finanskris, är avgörande för både prisstabiliteten och den finansiella stabiliteten. Många stora centralbanker,
t ex den europeiska centralbanken ECB, köper nu också företagsobligationer.

Vi bedriver penningpolitik i en tid när vi under decennier har haft låga och fallande globala realräntor, vilket har lett till mycket låga styrräntor från centralbankernas sida. I dagens läge har vi hittills bedömt att andra metoder, så som tillgångsköp, är mer verkningsfulla än att sänka räntan under noll. Vad som är mest effektivt beror alltid på omständigheter. Som coronapandemin visar är det svårt att förutse alla möjliga scenarier som kan utlösa en ekonomisk kris.

När det gäller vad den nya Riksbankslagen ska innehålla har Riksbanken inte önskat mer frihet att välja åtgärder än vi har idag. Däremot har vi varit kritiska till utredningens förslag att detaljstyra vilka penningpolitiska verktyg som är mest effektiva för att nå inflationsmålet. Det har också visat sig svårt att mitt under en kris avgöra vilket verktyg som är penningpolitiskt och vilket som syftar till att stabilisera finansiella sektorn. Ofta verkar åtgärderna tillsammans till gagn för en stabil ekonomi.

Vi håller med Österholm att det är svårt att säga exakt vad som ska stå till Riksbankens förfogande. Varje kris är unik och exakt vilka åtgärder som kommer att behövas går inte att säga på förhand. Det är just det som är problemet med att detaljreglera.

Cecilia Skingsley, förste vice riksbankschef
Anna Breman, vice riksbankschef

Var den här informationen till hjälp? Efter ditt svar visas en kommentarsruta

Tack för ditt svar!

Uppdaterad 2020-09-25