Utvecklingen av riskpremierna på säkerställda obligationer under coronapandemin
Ekonomisk kommentar, Nyhet I den här ekonomiska kommentaren undersöker författaren hur räntorna på säkerställda obligationer, det som i dagligt tal även kallas för bostadsobligationer, har utvecklats under coronapandemin fram till början av sommaren i år. Som alla marknadsräntor påverkas dessa räntor av förväntningar på penningpolitiken och av risk och likviditetspremier. Dessutom påverkas de av specifika faktorer på marknaden för säkerställda obligationer och de enskilda institutens finansieringsvillkor.
Skillnader i löptid och kupongränta innebär att det kan bli missvisande att direkt jämföra obligationsräntor med varandra. Därför beräknas det här ett mått – en typ av ränteskillnad eller premie – som gör det möjligt att belysa den del av ränteutvecklingen som är specifik för marknaden för säkerställda obligationer och som gör att de olika institutens obligationsräntor blir jämförbara.
Det här måttet visar att räntorna på institutens obligationer med en löptid mellan tre och fem år steg i samband med pandemiutbrottet i mars 2020, men sjönk sedan kraftigt fram till hösten 2020. Den turbulens som rådde på finansiella marknader och det faktum att många åtgärder sattes in ungefär samtidigt av såväl centralbanker som regeringar i både Sverige och omvärlden innebär att det är svårt att fastställa hur mycket Riksbankens olika åt-gärder bidrog till detta. Däremot kan man konstatera att de premier som är specifika för säkerställda obligationer, och som initialt ökade under pandemin, föll till i princip noll efter att Riksbanken erbjöd sig att köpa obligationer. Ränteskillnaden mellan institutens obligationer krympte också ihop och räntorna sjönk även på säkerställda obligationer som Riksbanken inte har köpt.
Författaren Jan Alsterlind är verksam vid Riksbankens avdelning för penningpolitik