Egenskaper hos undergrupper i KPIF
Ekonomisk kommentar, Nyhet I den penningpolitiska debatten anses snabbt ökande tjänstepriser vara särskilt oroande eftersom dessa prisökningstakter bedöms vara mer persistenta och att det därmed tar längre tid innan ökningstakten återgår till sitt medelvärde. I en ny ekonomisk kommentar av Jesper Johansson och Oskar Tysklind visar författarna att de svenska tjänsteprisernas persistens inte har varit särskilt hög i jämförelse med andra undergrupper i inflationsmåttet KPIF. Den är istället högst för livsmedel och övriga varor.
I den internationella penningpolitiska debatten uttrycks ibland oro för att tjänstepriserna har stigit snabbare på senare tid. Det anses vara särskilt oroande eftersom dessa prisökningstakter bedöms vara mer persistenta och hänga samman med en hög efterfrågan och löner som ökar snabbt. Är detta befogade farhågor om man tittar på svenska data?
I den här ekonomiska kommentaren dokumenteras några statistiska egenskaper hos prisutvecklingen i de undergrupper i KPIF som Riksbanken brukar analysera, det vill säga livsmedel, övriga varor, tjänster och energi. Persistensen är högre för förändringar i priserna för livsmedel och övriga varor i jämförelse med andra undergrupper i KPIF. Korrelationen med resursutnyttjandet och växelkursen är högst för livsmedelspriserna medan korrelationen med löneutvecklingen är högst för tjänstepriserna.
Att persistensen inte är särskilt hög för de svenska tjänstepriserna indikerar att vi inte behöver vara oroliga för att inflationen ska ligga kvar på en högre nivå bara för att tjänstepriserna har ökat lite snabbare de senaste månaderna. De bedöms ha gjort det på grund av att priser och avgifter som förändras sällan har ökat ovanligt snabbt, som till exempel hyror och kommunala avgifter. De ökningarna bedöms i huvudsak bero på tidigare pris- och kostnadsökningar snarare än ett starkt efterfrågeläge eller stigande löneökningstakt.
Författare: Jesper Johansson och Oskar Tysklind, verksamma vid avdelningen för penningpolitik.