Vilket inflationsmått som fungerar bäst beror på situationen

Begreppet underliggande inflation omfattar många olika mått och vilka av dessa som Riksbanken analyserar har förändrats över tid. De vanligaste måtten baseras på årlig procentuell förändring och dessa har Riksbanken använts sig av sedan länge. De senaste åren sedan pandemin har det dock i allt högre grad kommit att handla om att analysera mått på prisförändringar över kortare perioder än ett år.

I sin ekonomiska kommentar utvärderar Johansson och Tysklind ett antal mått som Riksbanken använder sig av, både hur väl de korrelerar med resursutnyttjandet i ekonomin och hur väl de fungerar som spåkula för framtida KPIF-inflation. Utvärderingen visar att måtten på prisförändringar över kortare perioder än ett år vanligtvis inte är så bra på att prognostisera framtida inflation mätt som årlig procentuell förändring i KPIF.

Men bilden är inte entydig. Under de senaste fem åren, som inkluderar perioden med snabbt stigande och därefter snabbt fallande inflation, har mått beräknade över kortare perioder varit relativt sett bättre än de mått som är beräknade över längre perioder. Slutsatsen är alltså att det kan löna sig att analysera denna typ av mått under perioder med stora förändringar i inflationstakten. Under normala omständigheter är de dock för volatila och innehåller för mycket ”brus” för att vara användbara.

Författare: Jesper Johansson och Oskar Tysklind, verksamma vid avdelningen för penningpolitik.