Protokoll från det penningpolitiska mötet den 21 september 2020
Pressmeddelande, Protokoll Vid det penningpolitiska mötet den 21 september beslutade Riksbankens direktion att behålla reporäntan oförändrad på noll procent. Riksbankens nollränta och omfattande åtgärdsprogram ger fortsatt stöd åt den ekonomiska utvecklingen och bidrar till att inflationen stiger mot målet.
Coronapandemin har dominerat utvecklingen i världsekonomin det senaste halvåret. I den första akuta fasen under våren drabbades många länder av kraftiga BNP-fall, stigande arbetslöshet och oro på de finansiella marknaderna. Ledamöterna konstaterade att de åtgärder som har vidtagits av regeringar och centralbanker världen över har bidragit till att lugna marknaderna, att lindra den ekonomiska nedgången och att återhämtningen har kunnat påbörjas. Men man betonade samtidigt att pandemin ännu inte är över. Vägen tillbaka är lång och kantad av osäkerhet, inte minst kring krisens långsiktiga effekter, och den ekonomiska återhämtningen är beroende av ett omfattande ekonomisk-politiskt stöd.
Ledamöterna framhöll att Riksbankens åtgärder under pandemin fått avsedda effekter. Kreditförsörjningen har fortsatt att fungera och räntor till hushåll och företag har hållits låga, trots den omfattande krisen. Genom att säkerställa detta bidrar penningpolitiken till att mildra krisens effekter och ge förutsättningar för en ekonomisk återhämtning. I förlängningen medför detta att inflationen stiger mot målet. Ledamöterna ansåg därför att det är lämpligt att fortsätta att köpa tillgångar och erbjuda likviditet inom alla de program som lanserats hittills under året och att lämna reporäntan oförändrad på noll procent.
Om det finns behov av mer penningpolitisk stimulans är en ytterligare expansion av balansräkningen fortsatt ett viktigt verktyg. Flera ledamöter konstaterade att utrymmet för att sänka räntan är begränsat men att en sådan åtgärd inte är utesluten. Vilka åtgärder som skulle vara mest effektiva beror på situationen och vad som sker inom andra politikområden, inte minst finanspolitiken.
Inflationsutfallen har på senare tid varit högre än väntat, men statistiken är just nu svårtolkad och utvecklingen framöver är osäker. Bedömningen är att det tar tid innan inflationen varaktigt når målet. Flera ledamöter menade att om inflationen under en tid skulle bli högre än målet behöver detta inte vara ett skäl för att göra penningpolitiken mindre expansiv.