Ohlsson: Underliggande inflation – på gott och ont
Anledningen till att centralbanker intresserar sig för underliggande inflation, eller kärninflation, är att vi som fattar de penningpolitiska besluten behöver ta hänsyn till alla tillgängliga data om den ekonomiska utvecklingen och betrakta dessa från olika utgångspunkter. Problemet är att om vi pratar för mycket om andra inflationsmått kan det få omgivningen att tro att vi bytt målvariabel. Det är en svår balansgång. Det sa vice riksbankschef Henry Ohlsson när han idag talade vid ett möte hos Finansanalytikernas förening.
Datum: 2019-05-13 12:30
Talare: Vice riksbankschef Henry Ohlsson
Plats: Sveriges Finansanalytikers Förening (SFF)
När centralbanker bedömer prisutvecklingen är det bestående förändringar i priser i allmänhet som är det intressanta. Därför är det rimligt att försöka beräkna inflationsmått som skiljer tillfälliga prisförändringar på enskilda produkter från mer varaktiga prisförändringar som rör flera varor och tjänster, fortsatte Ohlsson.
Henry Ohlsson påpekade att ett mått på underliggande inflation måste uppfylla vissa krav, ha vissa egenskaper, för att vara användbart: det bör bland annat ha samma medelvärde som målvariabeln, men lägre volatilitet, och vara framåtblickande. Det finns inget mått som entydigt är bättre än alla andra, men det finns ett par mått som är klart bättre än andra när det gäller till exempel prognosförmåga.
Det är viktigt för Riksbanken att förklara bakgrunden till den förda penningpolitiken. ”Här uppkommer en konflikt mellan att, å ena sidan, föra fram olika underliggande mått och att, å den andra, vara tydlig och transparent med målet för penningpolitiken. Vi vill ju inte att omvärlden ska tro att vi skiftat fokus för penningpolitiken”, betonade Ohlsson.
”För egen del hanterar jag avvägningen genom att i tal och presentationer som rör penningpolitiken alltid ha med KPIF-inflationen. I den mån jag har haft med underliggande mått har dessa aldrig varit med ensamma. Det har varit mitt sätt att understryka att det är KPIF-inflationen – inget annat – som är målvariabeln för penningpolitiken”, avslutade Ohlsson.