Erik Thedéen: Reflektioner kring de senaste årens höga inflation

Flera orsaker till att inflationen steg så kraftigt

I sitt tal betonade Thedéen att den stora uppgången i inflationen de senaste åren var ett resultat av en kombination av faktorer. ”Uppgången berodde dels på en rad globala utbudsstörningar som medförde kraftiga kostnadsökningar hos företagen, dels på ett stort uppdämt konsumtionsbehov hos hushållen efter pandemin och därmed en hög efterfrågan. Tillsammans bidrog dessa faktorer i sin tur till att prissättningen hos företagen ändrade karaktär. Det manifesterade sig i att priserna höjdes oftare och att genomslaget från kostnadsökningar till prisökningar blev större”, konstaterade Thedéen.

Det finns nu tecken på att prissättningen håller på att normaliseras och att prisökningarna i producentledet har minskat. Men Thedéen noterade att det inte med automatik innebär att gamla samband gäller igen. ”Vi vet nu att inflationen inte alls ’är död’, som det ibland tillspetsat uttrycktes när inflationen under en lång period låg under centralbankernas inflationsmål. Tröskeln för att höja priser kan vara lägre nu än den var tidigare. För penningpolitiken blir det viktigt att följa indikatorer på prissättningen. Riksbanken har också i större utsträckning börjat använda scenarier som fokuserar på tänkbara konsekvenser om utvecklingen inte skulle följa gamla samband.”

Oväntat god motståndskraft så här långt, särskilt på arbetsmarknaden

Thedéen tog också upp den realekonomiska utvecklingen och menade att syftet med Riksbankens räntehöjningar har varit att få tillbaka inflationen till målet inom rimlig tid utan att bromsa den ekonomiska aktiviteten onödigt mycket.

”Även om det är möjligt att vi inte riktigt har sett hela effekten av ränteuppgången på arbetsmarknaden än har den svenska ekonomin totalt sett varit överraskande motståndskraftig så här långt. Räntekänsliga delar av den svenska ekonomin har förstås påverkats av räntehöjningarna. Hushållens konsumtion har minskat och bostadsinvesteringarna har fallit kraftigt. Men på aggregerad nivå har det motverkats av att andra delar av ekonomin har utvecklats relativt bättre. En viktig faktor bakom motståndskraften har varit att efterfrågan på arbetskraft har varit hög. Det kan bero på att företagen inte har förväntat sig någon djup eller långvarig nedgång i konjunkturen och på att reallönerna har utvecklats svagt”.

”I takt med att de globala störningarna har avtagit och den strama penningpolitiken har dämpat efterfrågan har inflationen nu fallit och är nära 2 procent. Det skapar förutsättningar för en god ekonomisk utveckling på sikt för de svenska hushållen och företagen. Det finns en del frågetecken om vad som har hänt med de strukturella ekonomiska sambanden efter åren med hög inflation och det finns, som alltid, risker för en sämre utveckling framöver. Men så här långt ser en ’mjuklandning’ ut att vara inom räckhåll”, sa Thedéen avslutningsvis.