Betalningar och samhällsekonomisk effektivitet

Riksbanken och andra centralbanker runtom i världen har fått i uppgift att främja säkra och effektiva betalningar. I detta uppdrag utgår Riksbanken från ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det innebär att Riksbanken tillhandahåller lösningar där det är svårt att uppnå god samhällseffektivitet utan statlig medverkan.

När det gäller betalningar och betalningssystemet finns en inneboende motsättning mellan å ena sidan låga kostnader och å andra sidan låga risker. Det gäller att hitta en balans mellan de båda som samtidigt utnyttjar dagens teknik till fullo. Att hitta den balansen är en fråga om att uppnå samhällsekonomisk effektivitet. Men exakt var balanspunkten ligger, förändras i takt med den tekniska utvecklingen.

Betalningsmarknaden är starkt koncentrerad

Vilka egenskaper hos marknaden är det då vi pratar om som gör att staten, via centralbankerna, behöver ha en central roll på betalningsmarknaden? Främst är det fråga om det faktum att betalningsmarknaden ofta är starkt koncentrerad. Det betyder att det bara är möjligt för ett monopol eller ett fåtal dominerande företag att ha en fungerande verksamhet på marknaden. Det kanske främsta exemplet på detta är kortmarknaden som domineras av två internationella kortmärken – Visa och MasterCard.

Anledningen till att det blir så är bland annat att produktionen av betalningstjänster kräver stora investeringar i system med höga fasta kostnader. Men när detta väl är gjort blir kostnaden för varje betalning mycket låg. Här finns alltså stordriftsfördelar – ju mer använd en viss betalningstjänst är desto billigare är den. Dessutom påverkar så kallade nätverkseffekter. Det betyder att nyttan av att använda eller acceptera en betaltjänst ökar ju flera andra som också gör det. Man vill till exempel inte ha ett kort som få affärer accepterar och affärer är inte heller intresserade av att acceptera ett kort som väldigt få kunder använder. Kombinationen av stordriftsfördelar och nätverkseffekter medför alltså att betalningsmarknaden ofta är starkt koncentrerad.

Staten driver, övervakar och reglerar

Inom de områden där betalningsmarknaden är starkt koncentrerad brukar staten engagera sig genom att själv driva en del av verksamheten samt övervaka och reglera den del som drivs av marknaden. Detta är nödvändigt eftersom koncentrationen, som visserligen behövs för att utnyttja stordriftsfördelarna och nätverkseffekterna, också kan leda till brister i effektivitet och säkerhet. När konkurrensen är svag kan marknadsaktörerna utnyttja sin monopolmakt genom att sätta för höga priser på tjänsterna samtidigt som det blir svårt för nya aktörer att etablera sig på marknaden. Koncentrationen skapar också risker eftersom varje störning i systemet drabbar stora delar av marknaden så att betalningar inte kan genomföras.

Svårt att se vad en betalning kostar

Ett problem på betalningsmarknaden är att vi konsumenter inte ser vad det kostar att betala på olika sätt. Ofta ser betaltjänsterna ut att vara gratis för kunden. Kostnaden för betalningen bärs då endast av handlaren som i sin tur sprider ut den kostnaden genom att sätta högre priser på alla varor. Detta gör det svårare för kunden att välja det billigaste sättet att betala. För att få information om kostnaderna för olika betalningar och på så sätt skapa ett bättre underlag för att bedöma hur väl prissättningen fungerar gör Riksbanken bland annat så kallade kostnadsstudier.

Uppdaterad 2019-10-29

Var den här informationen till hjälp?

Tack för ditt svar!