1759 - Sedelefterapare döms till döden

Varningstext på sedel

Susanna och Ingeborg, två kvinnliga sedelförfalskare, eller sedelefterapare som de kallades, dömdes till döden för förfalskning och utprångling av sedlar.

Under 1700-talet fanns många falska sedlar i omlopp. Trots belöning på 40 000 daler kopparmynt för den som angav en förfalskare, strängare bestraffningar och en varningstext på sedlarna "Den som denna sedel efterapar skal warda hängd...", förfalskades sedlarna ofta.

Enligt utskriften från Svea hovrätts utslag, som finns bevarad i Riksbankens arkiv, yrkade rätten på dödstraff för Susanna Ekström och Ingeborg Jönsdotter. Men de skonades av kungen. I stället skulle de "så wäl för thetta bedrägeri emot banquen som för thet gjorda falska myntet" mista äran, stå två timmar på torget i Varberg i halsjärn och straffas med ris. Efter det väntade många år med "allmänt arbete".

Genom tiderna har centralbankerna utvecklat allt fler och modernare sätt att försvåra sedelförfalskning. De nya svenska sedlarna, i valörerna 1000, 500, 200, 100, 50 och 20 kronor, som introducerades 2015–2016, har många moderna säkerhetsdetaljer. Exempelvis ett säkerhetsband med tre fönster till vänster om porträttet. I sedlarna finns bilder som rör sig och växlar motiv mellan "KR" och en kungakrona när man vickar på sedeln (1000-, 500-, 200- och 100-kronorssedlarna). Alla valörer har en färgskiftande bild med anknytning till personen på sedeln till höger om porträttet. I den finns även valörsiffran. När man vickar på sedeln skiftar bilden och siffran gradvis mellan guld och grönt.