1890 - Diskontot används för första gången

Bankfirman Barings Brothers utlöste en internationell finanskris efter misslyckade spekulationer. För första gången använde Riksbanken den tidens styrränta, diskontot, för att kyla ned den starka efterfrågan på utländsk valuta.

Från 1800-talets mitt började allt fler ekonomer argumentera för att staterna borde använda räntan för att reglera penningvärdet. Genom att höja priset på pengar skulle man få de som minst behövde pengarna att avstå från att använda dem. De som verkligen behövde pengar skulle vara beredda att betala för det. På så vis skulle räntan inte slå lika urskillningslöst som den generella indragning av lån som tidigare använts för att minska mängden sedlar i omlopp.

Det internationella genombrottet för det nya synsättet kom när The Economists redaktör Walter Bagehot publicerade Lombard Street år 1873. I denna pamflett om centralbankernas roll lanserade Walter Bagehot den moderna synen på räntesättningen och agerandet i finanskriser.

Bagehot argumenterade för att centralbankerna borde se till att pengar alltid fanns tillgängliga, även om de blev dyra vid kriser. Redaktören för The Economist menade att alla kreditvärdiga företag då skulle kunna överleva, medan risken för utslagning var betydligt större om krediterna helt sonika ströps för alla.

Det dröjde till 1890 innan Riksbanken anammade de nya metoderna. Det skedde i samband med den internationella Baringskrisen och det blev en viktig milstolpe för svensk ekonomi. Då använde Riksbanken för första gången den tidens styrränta, diskontot. Syftet var detsamma som idag, att påverka efterfrågan på pengar i den svenska ekonomin.