1939 - Kronan knyts till dollarn

Bild från andra världskriget

Några dagar före krigsutbrottet knöt Sverige kronan till dollarn i stället för pundet.

På det här sättet undvek Sverige att ha sin valuta knuten till något av de krigförande länderna i det annalkande kriget. Ytterligare ett skäl för den ändrade valutaknytningen var att inflationen i Storbritannien var hög. Knytningen till dollarn behölls dock även sedan Tyskland och Italien förklarade USA krig den 11 december 1941

Krigsutbrottet innebar en kraftig påfrestning på kreditmarknaden. Importen forcerades och betalades i förskott och allmänheten tog ut sparmedel från bankerna för att hamstra varor och klara hushållskassan när inkallelserna minskade inkomsterna. Spararna köpte dessutom försvarsobligationer för 1,6 miljarder kronor.

Effekten blev att bankernas inlåning minskade kraftigt. För sparbankerna var minskningen den största sedan krisen 1878–1879. Kreditmarknaden klarade sig dock igenom krisen och redan 1941 präglades marknaden till exempel av inlåningsöverskott och begränsade kreditbehov. Nu gällde det att skapa efterfrågan på utlåning så att räntan hindrades från att falla för mycket.

Reglering av bostadsfinansiering blev lösningen. Riksdagen beslutade att staten skulle garantera att räntan på bottenlån inte skulle överstiga 3,5 procent. Dessutom skulle Riksbanken trygga tillgången på lång finansiering genom att köpa hypoteksinstitutionernas obligationer och ge krediter till sparbankerna. 1942 tillkom så hyresregleringen, som i vissa delar lever kvar än idag.

Under kriget fortsatte den ekonomiska politiken att inriktas på prisstabilitet genom ett särskilt program för krigsekonomin. Genom allmänt pris-och lönestopp sattes marknadsfunktionerna ur spel. Syftet var att förhindra att inflationen tog fart på samma sätt som under första världskriget

Programmet behandlade inte alls räntepolitiken. Visserligen var regeringens mål att stabilisera räntan, men pris- och lönestoppen sågs som avgörande för inflationsutvecklingen. Räntan började ses enbart som en kostnadsfaktor, inte som ett medel att påverka konjunkturen. Det skulle bli den förhärskande synen under ett par årtionden framöver.