1944 - Penningpolitiken underordnas

Jämfört med första världskriget var den ekonomiska politiken under det andra världskriget framgångsrik. Regeringens politik inriktas på att hålla räntorna nere. Riksbankens självständighet begränsades.

Den relativt framgångsrika regleringsfokuserade ekonomiska politiken under andra världskriget inspirerade nationalekonomen Gunnar Myrdal till uppsatsen "Höga skatter – låga räntor".

Han menade att räntorna var ett trubbigare styrmedel för investeringar än skatterna. Därför skulle beskattningen användas för investeringskontroll, och på så sätt kunde man styra konjunkturutvecklingen. Den socialdemokratiska regeringens efterkrigspolitik inriktades på just konjunkturpolitik, full sysselsättning och på att hålla räntorna nere. Det ledde till regleringarna av den inhemska kapitalmarknaden successivt byggdes ut.

Riksbanken och riksbankschefen Ivar Rooth motsatte sig lågräntepolitiken och han begärde 1948 att få avgå.

Regeringens lågräntepolitiken gjorde att penningpolitikens viktigaste verktyg togs ifrån Riksbanken som i stället inordnades i den ekonomiska politiken. På så sätt begränsades självständigheten.