Effekterna av den nya redovisningsstandarden IFRS 9 på svenska storbanker

IFRS 9 är en ny redovisningsstandard för finansiella instrument som innefattar en ny metod för att redovisa kreditförluster, baserat på prognoser för framtida makroekonomiska förutsättningar. Detta kan ge mer och bättre information om bankernas tillgångskvalitet och kreditrisker samt i förlängningen öka den finansiella stabiliteten. IFRS 9 väntas få måttliga övergångseffekter på de fyra svenska storbankernas lagstadgade kapitalrelationer.

I denna ekonomiska kommentar behandlas nedskrivningsreglerna i IFRS 9. Syftet är att beskriva vad modellen för förväntade kreditförluster enligt IFRS 9 innebär och hur den skiljer sig från modellen för inträffade förluster enligt IAS 39. Författarna diskuterar också hur IFRS 9 kan komma att påverka bankerna, däribland övergångseffekterna på de lagstadgade kapitalrelationerna, framför allt för svenska banker, och de potentiella långsiktiga effekterna på den finansiella stabiliteten.

Om bankerna tillämpar IFRS 9 på ett sunt sätt kan det på längre sikt bidra till att förbättra bankernas kreditriskhantering, öka insynen i bankernas tillgångskvalitet och kreditrisker samt minska de konjunkturförstärkande tendenserna genom att kreditförluster redovisas snabbare. Detta kan i förlängningen öka den finansiella stabiliteten.

____________________________________________________________________

Av Niklas Frykström och Jieying Li, som är verksamma vid Riksbankens avdelning för finansiell stabilitet.

Riksbankens ekonomiska kommentarer innehåller till exempel korta utredningar och debattartiklar. De åsikter som uttrycks i ekonomiska kommentarer är författarnas egna och ska inte uppfattas som Riksbankens ståndpunkt.

Kontakt: Presstjänsten 08-787 02 00
Uppdaterad 2018-02-16