Coronakrisens effekter på arbetsmarknaden på kort och lång sikt
Ekonomisk kommentar, Nyhet Coronakrisen har slagit hårt mot arbetsmarknaden. De omfattande ekonomisk-politiska åtgärderna som har införts under pandemin har visserligen mildrat de negativa effekterna, men trots detta har arbetslösheten stigit samtidigt som sysselsättningen och de arbetade timmarna minskat.
Grupper som träder in på arbetsmarknaden drabbas alltid hårdast i kriser. Så även nu. Orsaken denna gång är att restriktionerna för att begränsa smittspridningen och förändringar i befolkningens beteende har slagit särskilt hårt mot de branscher som sysselsätter många unga och utrikes födda.
Krisen kan också ha mer långsiktiga effekter på arbetsmarknaden. Hur stora dessa blir beror på hur långvarig krisen blir. Djupa och långvariga kriser kan förändra arbetsmarknadens sätt att fungera och leda till att arbetslösheten fastnar på en hög nivå. Den som har varit arbetslös länge får ofta svårare att hitta nytt jobb när efterfrågan väl kommer tillbaka.
Coronapandemin kan också öka takten i strukturomvandlingen. Det är positivt för produktiviteten och välståndet på lång sikt men kan också innebära högre arbetslöshet under en period. Hur mycket högre beror på arbetskraftens förmåga att ställa om och på hur flexibel arbetsmarknaden är. Reformer som bidrar till en mer inkluderande arbetsmarknad, högre rörlighet och möjligheter till utbildning och kompetensutveckling skulle kunna minska risken för att den höga arbetslösheten biter sig fast.
Iida Häkkinen Skans diskuterar i en ny ekonomisk kommentar hur pandemin påverkat arbetsmarknaden och resonerar kring erfarenheter från och likheter med tidigare kriser.
Av Iida Häkkinen Skans, verksam vid Riksbankens avdelning för penningpolitik.