I denna studie har jag utifrån nationalräkenskaperna och KPI-statistiken skapat två prisindex: Ett för produktkategorier med ett lågt importinnehåll kallat ”non-tradables” (NT) och ett för produktkategorier med ett högt importinnehåll kallat ”tradables” (T). Detta utifrån importinnehållet i komponenterna i KPIF. De delar med en importandel på över 20 procent klassificeras som T och de med en importandel på under 20 procent huvudsakligen som NT.^[3] Data för importinnehållet i de olika delarna har hämtats från nationalräkenskaperna och inkluderar både det direkta och indirekta importinnehållet med beräkningar från så kallade input- och outputtabeller. Dessa data har sedan matchats med motsvarande delar i KPIF. Resultaten i denna studie vad gäller uppdelningen i T och NT är delvis beroende på om gruppen elektricitet, gas och andra bränslen för uppvärmning placeras i T eller NT. Det finns sedan tidigare ett alternativt index, UNDINHX, som, i syfte att räkna fram alternativa mått på underliggande inflation, tar hänsyn till importinnehållet. UNDINHX exkluderar prisutvecklingen på varor som huvudsakligen bedömts vara importerade varor utan att ta hänsyn till underliggande data. Riksbanken ansåg 2007 att det i UNDINHX hade blivit allt svårare att fastställa vilka varor som huvudsakligen importeras och som därmed skulle exkluderas. Därför slutade SCB att publicera detta index. Skillnaden är dock relativt liten mellan utvecklingen av UNDINHX och det nu framräknade indexet. Undantaget utgörs av gruppen elektricitet, gas och andra bränslen för uppvärmning där importinnehållet är något lägre än 20 procent, men där priserna allt mer kommit att påverkas av internationella förhållanden.^[4] Dessa förhållanden inkluderar samarbetet inom EU där svenska elöverskott i enlighet med EU-regler via nya gränsöverskridande kablar exporteras till länder som har underskott. Prisindex T och NT delas sedan upp i totalt sju olika delindex. I produktkategorin med lågt importinnehåll återfinns bland annat ett antal tjänster såsom hyror, reparationer och underhåll av bilar, kontrollbesiktning, körskoleutbildning, bilförsäkring, inrikes resor, teletjänster, restaurangtjänster, logi, banktjänster och utbildning. I produktkategorin med högre importinnehåll ingår ett antal varor.

I diagram 1 ser vi att den genomsnittliga prisökningstakten för produkter med lågt importinnehåll (NT) är snabbare än för produktkategorier med högt importinnehåll (T). Prisökningstakten i T är mer volatil än i NT, åtminstone efter 1995 och under den senaste inflationscykeln toppar prisökningstakten i NT efter den för T. Den höga prisökningstakten i början av 1990-talet beror främst på en skattereform där momsen höjdes kraftigt för varor och för vissa tjänster, samtidigt som skattebasen för momsen breddades.^[5] Skatteomläggningen i början av 1990-talet gav upphov till betydande prishöjningar för vissa enskilda varugrupper, även om också tjänsterna påverkades. Basen för mervärdesskatten breddades. Tjänster blev generellt skattepliktiga och de tidigare reducerade skattesatserna för byggnadsverksamhet samt hotell- och restaurangtjänster togs bort (se ”PROP. 1997/98:1 BILAGA 6 1990-91 års skattereform - en värdering”).

Diagram 1. Prisökningstakten för produktkategorier med högt och lågt importinnehåll Årlig procentuell förändring

Den andel av de produkter som konsumeras som har ett lågt importinnehåll (NT) har ökat stadigt under de senaste decennierna, även om den snabbaste ökningen skedde fram till mitten av 1990-talet. I diagram 2 ser vi att andelen som 1980 var 29 procent, steg till 42 procent 1995 och till 47 procent 2023. NT utgörs i hög grad av tjänster och en ökad andel tjänster är naturligt i en ekonomi där välfärden ökar. Samma tendenser finns även i andra utvecklade ekonomier.^[6] Se för euroområdet till exempel tal i maj 2019, ”The rise of services and the transmission of monetary policy” av Benoit Cœuré, tidigare medlem i den europeiska centralbankens (ECB:s) penningpolitiska kommitté.

En viktig orsak till att andelen NT ökat är att produktivitetsutvecklingen trendmässigt är svagare i tjänsteproducerande sektorer (som NT utgörs av) än i varuproducerande sektorer i utvecklade ekonomier. Detta har bidragit till stigande relativpriser i tjänstesektorn och att hushållen därför spenderar en allt mindre del av sina inkomster på varor.^[7] Se resonemangen i Baumol W.J., Bowen W.G. “On the Performing Arts: The Anatomy of Their Economic Problems”, The American Economic Review, Vol. 55, No ½ (March 1965), där löneökningarna i tjänstesektorer, i studien betonas exemplet inom konsten, är betydligt högre än produktivitetsförbättringarna. Detta leder till stora kostnadsökningar i tjänstesektorn, ”Baumol´s Cost Disease”.

Diagram 2. Vikt i KPIF för produktkategorier med högt och lågt importinnehåll Procent

Vilka delar av produktkategorin med ett lågt importinnehåll är det som ökat i vikt och hur mycket? I diagram 3 ser vi att det framför allt är gruppen ”övriga tjänster” som ökat. Den har mer än dubblerats sedan 1980 och uppgick 2023 till 29 procent. Denna grupp består av bland annat reparationer och underhåll av bilar, utbildning, resor, tandläkararvoden, restaurangtjänster, logi och banktjänster. Andelen i korgen som hushållen i Sverige lägger på livsmedel har minskat i nästan lika hög grad.

Diagram 3. Delgruppernas andelar i KPIF Procent