För att ställa om till ett mer hållbart och klimatneutralt samhälle krävs det både teknisk innovation och, som nämnts ovan, stora investeringar. Den finansiella sektorn spelar en central roll för att göra gröna investeringar möjliga. Kapital i den finansiella sektorn kan användas till att finansiera investeringar i miljövänliga projekt, och se till att koldioxidtunga branscher kan ställa om till en mer miljövänlig produktion. För att möta det behovet behöver det komma kapital både från det offentliga och från den privata sidan. Privat kapital kan vara i form av exempelvis banklån, obligationslån, privat riskkapital eller aktiekapital.

Gröna obligationer och miljöfonder har blivit alltmer populära verktyg inom hållbar finans.^[27] Gröna obligationer är räntebärande värdepapper där kapitalet har öronmärkts för miljörelaterade projekt. Gröna obligationer bidrar till finansiell stabilitet genom diversifieringseffekter, minskad klimatrelaterad risk och ökad transparens. Det finns dock en risk att sådana produkter används för grönmålning, vilket innebär att finansiella institut överdriver miljöfördelarna med sina fonder, obligationer och de projekt som de finansierar.

I en studie av svenska aktiefonder som anslutit sig till Net Zero Asset Managers Initiative under perioden 2019–2021 framkom att fonderna i genomsnitt inte hade ett lägre koldioxidavtryck än andra. Aktiefonderna hade inte heller minskat sina exponeringar mot de mest förorenande företagen i sina portföljer. Det kan bero på att fonderna behåller de mest förorenande aktierna i sina portföljer, eftersom de anser att företagen som ger ut dem arbetar tillräckligt bra med sin omställning eller att de genom aktivt ägande vill förmå företagen att förbättra sitt koldioxidavtryck. Det kan också bero på att fonderna inte miljöanpassar sina portföljer tillräckligt snabbt och effektivt. Den senare förklaringen är mer problematisk både för klimatomställningen och för det finansiella systemet, och det kan vara ett tecken på grönmålning.^[28] Se C. Cella (2023), “Taking their temperature: Swedish mutual funds and the Paris Agreement”, Staff Memo, april, Sveriges riksbank.

För att säkerställa att så kallade gröna produkter verkligen bidrar till hållbar utveckling är det viktigt med harmoniserade standarder, tillsyn och tillräcklig transparens. Det är också viktigt att det finns strukturerad, transparent och verifierbar information som möjliggör bättre tillsyn och övervakning av dessa aktörer. Annars är det svårt att veta vad som ligger bakom förändringar av aktörernas koldioxidavtryck, vilket Riksbankens studie av svenska aktiefonder ger en indikation om.

Nya rapporteringskrav förbättrar kännedomen om klimatrisker

Det krävs också tillförlitliga klimatrelaterade data för att aktörer i det finansiella systemet ska kunna bedöma och hantera klimatrelaterade risker. När sådana saknas, eller är bristfälliga, kan investerare lätt få en missvisande bild av hur exponerade olika företag är mot klimatrelaterade risker. Hur klimatrelaterade risker hanteras och återspeglas i finansiella rapporter har undersökts i en studie från ESRB, som Riksbanken var med och tog fram. Den visar att ofullständig hänsyn till klimatrelaterade risker kan leda till att tillgångar övervärderas eller att förväntade kreditförluster underskattas. Studien kommer även fram till att insatser bör göras för att förstärka rapporteringskraven för hur klimatrelaterade risker ska återspeglas i de finansiella rapporterna. Om det saknas relevant information om klimatrelaterade risker i de finansiella rapporterna kan det skada den finansiella stabiliteten.^[29] Se “Climate-related risks and accounting”, rapport, april 2024, Europeiska systemrisknämnden.

Bristfälliga data kan leda till att investerare placerar kapital i ohållbara företag, i tron om att dessa är hållbara, och därmed utsätter sig för oönskade risker. Det kan dessutom motverka och fördröja omställningen, och därmed öka klimatriskerna på sikt. För att motverka dessa risker måste enhetliga och standardiserade ramverk som ökar transparensen kring klimatrelaterade data användas. I EU har Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) implementerats.^[30] CSRD bygger på att företag rapporterar om sina åtgärder och resultat inom miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade områden (ESG). CSRD började tillämpas under 2024. Som en del av CSRD införs harmoniserade rapporteringsstandarder (European sustainability reporting standard, ESRS) som kommer att underlätta jämförelser.^[31] CSRD fastställer vilken information som företag ska uppge i hållbarhetsrapporteringen och bygger på en proportionalitetsprincip där mindre företag har förenklade krav jämfört med större företag. ESRS specificerar hur företag ska rapportera sin hållbarhetsinformation. Under 2025 ska stora företag börja rapportera enligt ESRS, och de efterkommande åren ska fler företag börja rapportera. Det kommer att underlätta för banker och investerare att bättre förstå företagens klimateffekter, hur hållbarhetsfrågor påverkar företagens utveckling, resultat och ställning samt hur de arbetar med klimatrelaterade risker.^[32] För företag utanför EU har ISSB (International Sustainability Standards Board) under IFRS Foundation tagit fram hållbarhetsstandarder som i mycket hög grad är samstämmiga med ESRS. IFRS finansiella standarder utgör i dag basen för omkring 140 länders finansiella rapportering. Målet är att hållbarhetsstandarderna ska komplettera de finansiella redovisningsstandarder som finns i dag. De framtagna hållbarhetsstandarderna är IFRS S1 (generella hållbarhetsrelaterade risker) och S2 (klimatrelaterad information). Bättre klimatrelaterad data kan också leda till en bättre prissättning på externaliteter.

Finansiella institut behöver förbättra sin redovisning av klimatrisker

Enligt en ECB-studie från 2023 redovisade majoriteten av de systemviktiga finansiella instituten grundläggande information, och deras information om klimat- och miljörisker hade förbättrats jämfört med tidigare år. En stor del relevant information saknades dock fortfarande och kvaliteten på befintlig information var bristfällig. Slutsatsen var att de finansiella institutens information om klimatrelaterade risker var otillräcklig för marknadsaktörer att basera sin riskbedömning på.^[33] Se “The importance of being transparent - A review of climate-related and environmental risks disclosures practices and trends”, rapport, april 2023, Europeiska centralbanken.

På internationell nivå finns det flera initiativ kring standardiserad klimatredovisning. Riksbanken har deltagit i EBA:s transparensgrupps arbete med att ta fram standardiserade redovisningsmallar om klimatrelaterade risker för banker.^[34] Se pressmeddelande från EBA. EBA publishes binding standards on Pillar 3 disclosures on ESG risks Arbetet fortsätter med att vidareutveckla dessa standarder. De svenska storbankerna räknas till de största i EU. De största bankerna i EU måste upplysa om både fysiska risker och omställningsrisker, enligt ett standardiserat format där de redovisar olika nyckeltal så som Green Asset Ratio (andelen gröna tillgångar). Syftet med att bankerna ska redovisa olika nyckeltal är att det ska bli synligt hur stor del av bankens balansräkning som definieras som grön enligt EU-taxonomin.

I en ekonomisk kommentar från Riksbanken studerades de svenska storbankernas klimatrelaterade riskupplysningar.^[35] Se N. Frykström (2025), ”Andelen gröna tillgångar – ett mått för att mäta bankernas bidrag till en grön omställning”, Ekonomiska kommentarer nr 2, Sveriges riksbank. Studien beskriver olika metoder för att utvärdera hur gröna bankerna är och beskriver det nya nyckeltalet Green Asset Ratio.^[36] Med gröna avses att de uppfyller kraven enligt EU taxonomin för att klassificeras som miljövänlig. Analysen kommer fram till att en kombination av olika mått behövs för att ge en heltäckande bild, och att banker skiljer sig åt i hur de finansierar och möjliggör omställningen till en hållbar ekonomi.