Ingves: Inflationsmål och rörlig växelkurs har fungerat väl i Sverige

Här är de viktigaste slutsatserna i artikeln:

• Ordningen med inflationsmål och rörlig växelkurs har fungerat väl i Sverige sedan den infördes i samband med krisen i början på 1990-talet. Den har gett oss en lägre och mer stabil inflation än tidigare och även bidragit till en god utveckling av produktion och sysselsättning.
• Men rörlig växelkurs innebär att växelkursens värde bestäms fritt på marknaden. Man måste välja, och med ett inflationsmål är det ofrånkomligt att växelkursen rör sig. Riksbanken kan inte, och ska inte, stabilisera både inflationen och växelkursen.
• Att kronan har försvagats beror delvis på den expansiva penningpolitiken, men sedan början av 2018 sannolikt också på att utsikterna för tillväxten i den svenska ekonomin har sett sämre ut.
• Men även globala faktorer tycks ha spelat in. Valutor i andra små ekonomier med stor utrikeshandel uppvisar ett liknande mönster som kronan (se diagram). En förklaring kan vara den osäkerhet som till exempel Brexit och handelskonflikten mellan USA och Kina skapat i utsikterna för världshandeln.
• Ett argument i debatten har varit att den svaga kronan har gjort svenskarna fattigare. En effekt är förstås att det blir dyrare när man är utomlands. Men enligt vanliga mått på välstånd, som BNP per capita, har utvecklingen i Sverige sedan finanskrisen varit relativt god.
• I Sverige är det regeringen som beslutar om växelkursen ska vara fast eller rörlig. Riksbankens uppfattning är att den ordning vi har haft sedan mitten av 1990-talet har varit mycket bra för svensk ekonomi och att det finns goda skäl att tro att den kommer att fortsätta vara det.

Utvecklingen av små öppna ekonomiers valutor gentemot euron

(Index 2015 = 100, Ett högre värde innebär en svagare växelkurs)