Nytt lagförslag försämrar Riksbankens krishantering

Riksbankens direktion stödjer de övergripande målen för penningpolitiken i utredningens förslag och likaså att Riksbankens ansvar för finansiell stabilitet lagfästs. Direktionen stödjer också förslaget att ge Riksbanken utökat ansvar för kontanthanteringen och krisberedskapen. Direktionens huvudsakliga invändningar mot utredningens förslag är den uppdelning och gräns som dras mellan penningpolitik och finansiell stabilitetspolitik och som innebär att den penningpolitiska verktygslådan begränsas. Att också begränsa Riksbankens finansiella oberoende genom att bland annat sätta ett tak för hur stort det egna kapitalet får vara gör det svårt för Riksbanken att snabbt, flexibelt och effektivt sätta in åtgärder när så behövs. Därmed ökar riskerna för svensk ekonomi, särskilt i en kris.

Penningpolitiska verktygslådan begränsas

Om en centralbank ska kunna utföra de uppgifter som lagstiftaren har lämnat i uppdrag räcker det inte att kunna besluta om ränteförändringar. Den måste även kunna köpa olika värdepapper, ge krediter till banksystemet och köpa eller sälja valuta. I lagförslaget begränsas Riksbankens handlingskraft exempelvis genom att Riksbanken inte tillåts köpa andra värdepapper än statspapper, om det inte finns synnerliga skäl, eller villkora utlåning till bankerna med att de måste öka sin utlåning till företag. Om lagförslaget hade gällt idag under coronapandemin skulle det ha begränsat Riksbankens penningpolitiska verktygslåda och lett till oklarheter om vad Riksbanken får göra. Förslaget medför att det kommer att ta längre tid för Riksbanken att agera och tid är en bristvara i kristider. Om Riksbanken inte kan arbeta snabbt ökar risken för den svenska samhällsekonomin i form av bland annat fler förlorade jobb, ett större antal företagskonkurser och en allmänt sämre ekonomisk utveckling.

Finansiellt oberoende nödvändigt för förtroendet

Direktionen stödjer inte heller den föreslagna modellen för Riksbankens eget kapital. Utredningen föreslår bland annat ett tak för hur stort det egna kapitalet får vara. Riksbankens balansräkning är en spegelbild av den ekonomiska utvecklingen i Sverige och Riksbankens bidrag till densamma. Dåliga tider sammanfaller vanligtvis med perioder förknippade med hög risk i ekonomin i kombination med låg ekonomisk aktivitet. För att lindra skadeverkningarna av sådana perioder är det nödvändigt att Riksbanken tar på sig risk som andra inte vill eller kan bära. Och då är det nödvändigt att i utgångsläget ha ett eget kapital som tål att Riksbanken tar över risk på just det sättet. För att Riksbanken ska kunna anses vara finansiellt oberoende måste det egna kapitalet och intjäningsförmågan vara tillräckligt stor för att Riksbanken ska kunna uppfylla sitt uppdrag och därmed upprätthålla förtroendet, såväl i normala tider som vid en finansiell kris.

Detaljreglering av kontanthanteringen riskerar att leda till ineffektivitet

Det är rimligt att Riksbankens ansvar för kontanthanteringen blir tydligare, men uppgiften bör inte detaljregleras. Det är olämpligt att lagstifta om antalet kontantdepåer och var dessa ska vara placerade i landet, eftersom det kan leda till att verksamheten blir ineffektiv.

Sammantaget gör lagförslaget det svårare för Riksbanken att snabbt, flexibelt och effektivt sätta in åtgärder när så behövs och därmed ökar riskerna för svensk ekonomi. Ambitionen att modernisera och förtydliga riksbankslagen uppfylls inte. Riksbanken bör få använda sin verktygslåda och balansräkning på det sätt som är mest effektivt och till nytta för svensk samhällsekonomi. Det slutliga lagförslaget bör därför präglas mer av principiella bestämmelser och resonemang och mindre av detaljreglering.