Finansiell stabilitetsrapport 2020:2

De stödåtgärder som satts in av regeringar, centralbanker och andra myndigheter, i såväl Sverige som omvärlden, har gjort att det svenska finansiella systemet hittills klarat coronapandemins utmaningar relativt väl.

Riskerna för den finansiella stabiliteten är fortsatt förhöjda. Den ökade spridningen av coronaviruset innebär att begränsningsåtgärder och beteendeförändringar bromsar en ekonomisk återhämtning i närtid och att konkurserna inom företagssektorn kan bli betydligt fler.

De risker och sårbarheter som stödåtgärderna kan bygga upp på längre sikt är underordnade behovet av att motverka pandemins omedelbara ekonomiska konsekvenser. Tidpunkten då stödåtgärderna fasas ut, och hur snabbt detta sker, måste väljas med stor omsorg.

Bankerna behöver göra vad de kan för att tillhandahålla tillräckligt med krediter till företag och hushåll. De kan därför behöva använda sina kapital‐ och likviditetsbuffertar, och bör tillsvidare avstå från att dela ut medel till aktieägare.

Motståndskraften i det finansiella systemet behöver åter stärkas när det ekonomiska läget tillåter det. Om bankerna har använt delar av sina buffertar behöver de bygga upp tillräckligt med kapital och likviditet igen. De fastslagna regelverken kring bankernas kapital och likviditet bör behållas och inte urvattnas.

Det krävs åtgärder för att minska riskerna med hushållens skuldsättning. Åtgärder behövs inom såväl bostads- som skattepolitiken. Om sådana åtgärder inte genomförs kan nya makrotillsynsåtgärder behöva införas eller införda åtgärder skärpas framöver. Det undantag som införts i amorteringskravet för svenska hushåll bör förbli tillfälligt.

Bristerna på marknaden för företagspapper behöver åtgärdas. Det är särskilt viktigt att komma till rätta med den bristande transparensen.

Klimatrelaterade risker behöver fortsatt vara en viktig del i tillsynen och integreras i den finansiella stabilitetsanalysen. Det är viktigt att förbättra rapporteringen och statistiken över riskerna.